Everyone gets dark and the worst part is the way those thoughts can please you. Personality like a split screen, see yourself down your knees
Kaos i huvudet. Kan inte bara vara, måste tänka. Mina tankar är mitt uppe i en brottningsmatch utan vinnare. Mitt hjärta skenar utan någon motståndare. Slits fram och tillbaka av osynliga händer. Det onda varvas med det goda, en virvelvind utan stopp. Älskar en människa, hatar dennes handlingar. Räcker det?
Jag har besökt paradiset på jorden. Det finns på Frazer Island och det är nog omöjligt att stirra sig mätt på omgivningen där. Vägar existerade inte på denna ö utan vi hoppade fram i vår stora fyrhjulsdrivna buss på stranden och i skogen. Det skumpade så mycket att mina stora hörlurar hoppade av från mitt huvud.
Jag har även snorklat och dykt i Stora Barriärrevet med tvåtusen olika fiskarter, kristallklart vatten och korallrev i överflöd. Andas under vatten och kännas tyngdlös. Över ytan är det aldrig tyst. På botten är det dovt och lugnt och känslan av att vara ett med havet är otrolig.
Trodde att hemlängtan skulle bli överväldigande när julen väl var här (en dag för sent) men tack vare Angus fina familj mådde jag bra. Jag älskar generösa människor som överöser en med kärlek precis när man behöver det som mest. Min egna familj skickade godis, foton och brev och det värmde så mycket att läsa alla fina orden.
Och jag saknar dessa:
Vill planera in i minsta detalj. Kan aldrig släppa kontrollen, håller ett krampaktigt tag. Vill leva hundra dagar framåt eller bakåt, aldrig i nuet. Sängen är för stor och kall men aldrig att jag kommer dränka den i tårar.
