Sweep my mess away, leave my body leave my bones leave me whole and leave my soul leave me nothing I don't need at all
När jag inte kan vara glad för någon annans skull
Men allt jag kan tänka är;
När blir det min tur?
Lets change our roads and chase them all around, I'm inches above the dust on the ground
Paris - London - Amsterdam - Berlin - Krakow - Malmö - Gotland - Uppsala - Stockholm.
Att få resa runt i Europa med killen jag har så gränslöst mycket kärlek till, med killen som aldrig har suttit på ett flygplan. Jag kan inte ens hitta ord för hur mycket jag längtar.
You know to keep your hopes up high and your head down low
Jag vet inte vad jag ska känna längre. Känner mer och mer att jag inte har så mycket här. Bara dig.
Universitetet medför inte mycket nya vänner, spridda klasser med olika klasskompisar. Inga gemensamma fester eller luncher eller någonting. Känner att jag har gett upp så mycket, kompromissat med allting. Blir ändå aldrig bra. Och du behöver inte göra en endaste uppoffring.
"Av alla 300 som tar examen från detta program varje år kommer 40 in på masters".
Det kommer alltid finnas människor som vill detta mer än vad jag vill. Vad jag än gör. Letat hela mitt liv efter någonting jag brinner för men hittar ingenting, verkligen ingenting.
Så likgiltig inför livet. Orkar inte kämpa för att hitta lyckan längre.
Så himla ensam denna lördagskväll. Lyssnar på podcasts för att höra svenska röster prata med mig. Saknar svenska, saknar Sverige, saknar familj, vänner, katten, vädret, åsikterna, livsstilen.
Alltid alltid alltid så himla ensam.
But you are the human strobe
I love the way your hair hangs over your eyes, crush me with your stare
Min utbildning börjar snart så jag bestämde mig för att se Nya Zealand medan jag har tid och pengar:
Delade alltid rum med fler människor än jag egentligen klarar av och ibland tänkte jag på hur mycket jag älskar människor och ibland på hur mycket jag hatar dom.
Förutom sista natten, när jag uppgraderades till eget rum med eget badrum utan att behöva betala extra. Jag och min nyfunna tyska kompis delade på en liter burbon innan vi gick ut och utroskade Aucklands nattliv.
Tiden bara håller på och den frågar aldrig, tiden bryr sig inte om hur gick det
Ten million shards of glass and tears but now we are awake enough to shatter what we hate, like broken mirrors reflections of an unfamiliar face
Längtar efter värmen. Det är den kallast våren på länge och Sverige har säkert haft högre temperaturer än oss vissa dagar sedan jag kom hit. Det händer inte mycket just nu men jag är ganska nöjd ändå. Jag åker hemifrån på förmiddagen, kommer hem på kvällen. Tre timmars resande och nio timmars jobb. De sista timmarna, när energin är slut och kroppen värken och humöret dalar, tänker jag på hur jag snart kan krypa ner bredvid honom i hans stora säng. Min kropp är genomfrusen när jag kommer innanför dörren och han är som en stor värmekudde.
Längtar alltid efter helg såklart och efter helgen längtar jag efter avgiftning.
Vi flyttar in till stan nästa år när jag börjar plugga. Jag längtar så ofattbart mycket. Efter att få sätta igång och studera igen, efter att få vandra runt i Melbourne igen. Längtar efter att göra någonting av mitt liv.
Det kommer aldrig vara över för mig
Häng kvar lite till, jag lovar dig släppa taget, om min frihet, om min tid
Det var farligt nära att jag inte kom in i Australien. Efter en tröttsam flygresa och jag var så nära honom, bara några väggar skilde oss åt. Blev tagen för intervjuer, förhör, genomgång av e-mail och sms och dom till och med ringde honom. I mitt huvud gjorde jag upp en plan b i huvudet. Vilket land jag skulle åka till istället; jag tänkte inte återvända hem. Besviken, trött, uppgiven samt en oerhörd längtan att bara få kasta mig i hans famn och stanna där. Efter två timmar får jag gå, jag får en chans av Australien. Hämtar min för tunga resväska, en ur personalen öppnar stora dörrar för mig och precis när jag har börjat söka med blicken efter honom står han precis framför mig med ett lättat leende och skriker YES!
Det är som att vi sitter ihop. Händer som nuddar mig oavbrutet, kramar som aldrig tar slut, oändliga kyssar som bara fortsätter och fortsätter. Det har nu gått mer än en vecka men jag tror att vi båda är beroende av varandra. Så fort han inte är nära saknar jag honom. Jag har nog aldrig mått så bra av att vara mig själv sen jag träffade honom. Att känna sig så uppskattad, fin, älskad. Att känna precis samma känslor för någon annan är helt otroligt. Både hans insida och utsida är det vackraste, jag kan inte få nog. Jag kan göra allt i världen för honom.
Barcelona
And if a double-decker bus crashes into us, to die by your side, is such a heavenly way to die
Det var overkligt att sova i min gamla säng de första nätterna eller bara gå runt i Visby. Allting är gamla vanor man inte har fått uppleva på mer än nio månader. Men det är vackert, det var ett bra beslut att komma hem.
Eftersom min kamera blev stulen i Australien blir det inte mycket fotodokumentation. Det är inte lika lockande att använda digitalkameran. Lite bilder blir det iallafall:
Kär
Jag gav upp, var helt maktlös mot mina känslor. Jag visste det egentligen hela tiden efter våran första helg tillsammans, att vi två är en bra kombination. Den bästa. Det inser jag verkligen efter avskedet. Försöka hålla tårar inne och jag är så tacksam att vi står i dunkelt lampsken. "One more", säger vi säkert tio gånger och kan bara inte sluta trycka våra läppar mot varandra. Så fort han har vänt ryggen mot mig och börjar gå mot tågstationen med sänkt huvud stänger jag ytterdörren och känner hur salta tårar och mascara rinner ner för mina kinder.
Det gör förbannat ont att veta att dom närmaste tio veckorna kommer han bara att figurera på Facebook och Skype. Detta med avstånd, igen. Hur svårt det är att hantera saknad. Jag saknar honom redan: Hans leende med dom där mjuka läpparna, kramarna han ger titt som tätt och dessa bruna ögon och hans skägg som man nästan kan se hur det växer och hur bedårande han låter när han uttalar dom mest dumma svenska meningarna. Att dra handen genom hans yviga mörka hår och när jag får låna hans tjocktröjor i veckor så jag inte ska frysa och så att dom ska lukta som mig eller hur vi utbyter musik men samtidigt gillar så mycket samma och hur han får mig att vika mig dubbel av skratt eller hur vi har sex alldeles för högt men skiter i om någon hör eller hur han håller om mig så där perfekt när vi sover och hur vi aldrig har delat en enda dålig stund tillsammans. Hur mycket jag än letar fel kan jag inte hitta ett enda, varken på insidan eller utsidan.
När han för bara tre månader sedan, jättefull, tog tag i mig på dansgolvet och kysste mig. Pratade, delade cigarett och taxi hem till mig och jag tyckte att han var för snygg för att gå hem med mig. Trevande händer och fulla huvuden och han var fortfarande jättefull efter två timmars sömn och pratade massa strunt och jag vågade inte ens hoppas på att han skulle höra av sig igen.
Hur tungt det än känns nu är jag tacksam varenda eviga dag att jag & han befann oss på samma plats vid samma tidpunkt och hur han så självsäkert började dansa med mig just mig. Att inte få vara tillsammans när man är nykär är tortyr men samtidigt: TACK NÅGON, jag är så in i helvetes jävla kär att det gör ont och känslor svämmar över.
We look so good, we look so good, we look so good together
There is no time for us, the world won't understand it's left no time for us
From silent dreams we never wake, and in this promise that we'll make starless eyes for heaven's sake, but I hear you anyway
Och jag känner lycka över att sitta i en sliten gammal Ford Falcon med en fin tysk och se landskap och städer passera och veta att för varje sekund närmar vi oss Melbourne. Första natten sover vi i bilen, dricker vin och röker för att kunna sova lättare.
Dagen efter anländer vi i Sydney, hos Kieran och Tom som tar väl hand om oss i några dagar. Visar oss Sydney, har grillkvällar, blir fulla, har stranddagar med höga vågor och underbar natur.
Jag gick på Future Music Festival i Sydney. Det var år sen jag gick på festival och förväntningarna var höga. Jag ville svettas, skrika, dansa. Känna att jag lever. Men nej, australienska festivaler är ingenting jämfört med svenska. I alla fall inte denna. Dock träffade jag sköna människor och förra veckan kom en av dom hit. Vi spenderade mestadels av hans dagar här i ett fint hotellrum med massa öl.
Det är en sådan obeskrivlig frihet att ha alla sina ägodelar i en fulltankad bil som vi kan köra precis vart i vill. Nästa stopp var Jervis Bay, en delfinbukt där vi inte såg en endaste delfin. Vi tar ett morgondopp och nästa dag, halv tolv på kvällen, anländer vi till ett sunkigt hostel i centrala Melbourne. Det var 35 grader i ett rum innehållande tolv personer. En fläkt, inga fönster, tjocka täcken. Värmeböljorna här gör att det är omöjligt att komma ihåg hur det är att frysa. Dagen efter hittar vi ett hus att bo i, med en italiensk och en fransk tjej.
Jag jobbar som massör och igår masserade jag i sju timmar utan tid att hämta andan, än mindre äta. Men jag trivs. Speciellt när jag går hem med en bunt av sedlar i min handväska.
Påsken kom och jag visste inte hur jag skulle fira den. Kanske lättast att låta bli. Tills jag träffade troligtvis den härligaste människan jag träffat genom hela mitt liv. Människor brukar alltid berätta om känslan man får när man träffar någon och ”bara klickar” och jag har aldrig haft en aning om vad dom har pratat om. Tills nu.
Det enda vi gjorde var att se på film, inta alkohol, röka fyra ciggpaket, skratta och prata. Egentligen gjorde vi ingenting men vi behövde inte göra någonting alls.
Om vi ska prata om människoperfektion är han det närmaste jag någonsin har skådat.
”I miss being naked and do nothing”
Hold on tight beginners mind, the wheel is spinning too fast to make you move
"Nu tar jag inga fler beslut, allt är upp till dig".
Allt som var delat är nu mitt och ditt. Allt som var självklart är som bortblåst. Vi lever olika liv nu, fysiska och psykiska avstånd. Hur ont det gör att inse att hur mycket man än försöker är det inte tillräckligt. Lämna bakom, gå vidare, ta lärdom, fortsätta leva. Låta andra komma in i mitt liv, kanske för att tänka på annat för en stund. Kanske för att man vill känna hur rätt ska kännas. Pröva, inte veta vad som är tillräckligt, inte veta om bra är bara bra eller mer, inte veta någonting. Hur svårt det är att fokusera på sig själv när man på senare har blivit så van vid att sätta någon annan i första hand. Hur man känner sig tom av sorg men samtidigt sprängs av kärlek att ge bort. Nästa person jag ger all min kärlek till ska vara den rätta, det ska aldrig få ta slut, det ska kännas så säkert som det aldrig har känts förut, inga tvivel i världen får finnas.
Flytt till Melbourne nästa vecka. Ska bli en befrielse att äntligen få jobba igen, att få göra nytta. Att fokusera bara på mig själv, uppleva något nytt. Att slippa sova på soffor eller i ett delat rum i ett hus man delar med åtta andra människor. Att göra en spontan roadtripp på 172 mil med människor man knappt känner, lämna allt fast man inte har så mycket, inte ens tryggheten är kvar.
Nu ska detta bli bra.
Everyone gets dark and the worst part is the way those thoughts can please you. Personality like a split screen, see yourself down your knees
Kaos i huvudet. Kan inte bara vara, måste tänka. Mina tankar är mitt uppe i en brottningsmatch utan vinnare. Mitt hjärta skenar utan någon motståndare. Slits fram och tillbaka av osynliga händer. Det onda varvas med det goda, en virvelvind utan stopp. Älskar en människa, hatar dennes handlingar. Räcker det?
Jag har besökt paradiset på jorden. Det finns på Frazer Island och det är nog omöjligt att stirra sig mätt på omgivningen där. Vägar existerade inte på denna ö utan vi hoppade fram i vår stora fyrhjulsdrivna buss på stranden och i skogen. Det skumpade så mycket att mina stora hörlurar hoppade av från mitt huvud.
Jag har även snorklat och dykt i Stora Barriärrevet med tvåtusen olika fiskarter, kristallklart vatten och korallrev i överflöd. Andas under vatten och kännas tyngdlös. Över ytan är det aldrig tyst. På botten är det dovt och lugnt och känslan av att vara ett med havet är otrolig.
Trodde att hemlängtan skulle bli överväldigande när julen väl var här (en dag för sent) men tack vare Angus fina familj mådde jag bra. Jag älskar generösa människor som överöser en med kärlek precis när man behöver det som mest. Min egna familj skickade godis, foton och brev och det värmde så mycket att läsa alla fina orden.
Och jag saknar dessa:
Vill planera in i minsta detalj. Kan aldrig släppa kontrollen, håller ett krampaktigt tag. Vill leva hundra dagar framåt eller bakåt, aldrig i nuet. Sängen är för stor och kall men aldrig att jag kommer dränka den i tårar.
Konsten att underhålla sig genom livet
Jag vet inte längre vad jag ska säga så jag låter bilderna säga allting fast egentligen säger dom ju ingenting. Iallafall inte dom tusen ord som jag bär på.
There is no right way or wrong way, you just have to live, so I do what I do and at least I exist, what could mean more than this?
Jag: Och varje timme med dig känns som en minut. Det borde vara tvärtom.
Och vad gör man när man bara längtar ihjäl sig och när varje stund faktiskt känns som att den varar en hel evighet? När hjärtat slår några extra slag i minuten bara jag pratar med honom, låter hud nudda hud, fångar honom med blicken, när han är en röst i telefonen, när han tar upp min tankeförmåga i princip dygnet runt.
En stormig början som nog behövde vara just stormig. Nu är allting lugnt som ett våglöst hav. Låt det bara stanna så här.
Vi åkte till en liten hippiestad/surfparadis kallad Byron Bay över helgen. Regnmysigt.
Och en kväll för flera veckor sen åkte vi limosuine och blev fulla på gratis drinkar.
Min fina Portia börjar snart i skolan och här fyllde hon fem år, iklädd en hjärtklubba jag gav henne som hon bar runt på hela kvällen och till slut var den luddig eftersom den fastnade i allting hon kom emot. Och det är underbart när jag hör henne knacka på min dörr, endast för att säga: I love you, Moa!
Det är fantastiskt att träffa svenskar här. Människor med liknande bakgrund, ungefär samma tankesätt. Människor som vet precis vad man går igenom. En kväll var vi fem svenska tjejer som drack vin i mysig lägenhet och innan vi bestämde oss för att gå ut. Halloweenparty var planen och vi hamnade på en fest med hundratals utklädda personer på en bakgård med lyktor, hög musik, gravstenar och en tom pool. Femton minuter senare kom polisen och vi begav oss in till klubbarna i Surfers istället.
En helg åkte jag och campade två timmar från kusten. Det var hett och jag fyllde år på söndagen och Cheyne hade gjort lunch med efterrättstårta till oss innan vi åkte.
Nu blir jag säkert kär i dig, pinsamt jävla kär i dig, precis som man kunde vänta sig
Jag vill bara ge han allt. Orden han säger, löftena han utlovar, fingertopparna längs min ryggrad, kittlande läppar mot nacken, älskar allt.