Häng kvar lite till, jag lovar dig släppa taget, om min frihet, om min tid

 
Det har aldrig känts mer rätt. Mer rätt än det här, mer rätt med någon annan, blir det nog aldrig. 

Det var farligt nära att jag inte kom in i Australien. Efter en tröttsam flygresa och jag var så nära honom, bara några väggar skilde oss åt. Blev tagen för intervjuer, förhör, genomgång av e-mail och sms och dom till och med ringde honom. I mitt huvud gjorde jag upp en plan b i huvudet. Vilket land jag skulle åka till istället; jag tänkte inte återvända hem. Besviken, trött, uppgiven samt en oerhörd längtan att bara få kasta mig i hans famn och stanna där. Efter två timmar får jag gå, jag får en chans av Australien. Hämtar min för tunga resväska, en ur personalen öppnar stora dörrar för mig och precis när jag har börjat söka med blicken efter honom står han precis framför mig med ett lättat leende och skriker YES!
 
Med hoppet i behåll
Min kära sockerläpp och jag
Utan broms

Det är som att vi sitter ihop. Händer som nuddar mig oavbrutet, kramar som aldrig tar slut, oändliga kyssar som bara fortsätter och fortsätter. Det har nu gått mer än en vecka men jag tror att vi båda är beroende av varandra. Så fort han inte är nära saknar jag honom. Jag har nog aldrig mått så bra av att vara mig själv sen jag träffade honom. Att känna sig så uppskattad, fin, älskad. Att känna precis samma känslor för någon annan är helt otroligt. Både hans insida och utsida är det vackraste, jag kan inte få nog. Jag kan göra allt i världen för honom.
 



 
Jag har försökt att träffa Linn och hennes Gabriel och Alicia så mycket som jag bara kunnat innan jag åkte. En söt konversation mellan mig och Gabriel när jag sa hejdå till honom:
 
- Nu får du ge mig massor av pussar och kramar för nu kommer vi nog inte ses på länge eftersom jag åker till Australien igen.
- Men... Vart kommer den andra Moa vara då?
- Vilken andra Moa? Det finns bara en, det finns inte en Sverige-Moa och en Australien-Moa, säger jag och skrattar.
- Det vet jag, jag skojade bara, säger han med ett förläget leende. Sötnos.
 
 
 
 
 
 
Och jag var i fjällen med pappa och Hugo. Det var så himla vackert sommartid. Vi gick sex timmar om dagen och det var ansträngande men samtidigt så väldigt avkopplande. Det tog en dag att åka till Storlien där vi bodde och vad jag älskar att sitta bak i bilen med hörlurarna och se landskapen passera och bara vara ensam med tankarna och musiken. 
 
Vi bodde precis bredvid den norska gränsen. Vi såg vattenfall och hjortar och drack från bäckar och badade i en iskall fjällsjö och det luktade så där friskt och gott överallt, som nyduschat eller som gräs som precis blivit klippt. På hemvägen åkte vi upp på Åreskutan och gick de sista åttahundra metrarna till toppen på berget där ett litet café och tusen mil utsikt väntade. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Båda mina storebrorsor hälsade på Gotland detta år:
 
 
Och jag gosade med Edits kaninungar och klättrade på raukar och åkte till Uppsala, Stockholm, Malmö och Lund innan jag åkte till Australien.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Barcelona var bra. Blev full varje kväll och kom hem mellan sex och åtta på morgonen. Sov till tolv, ut och utforska staden och sedan hem och blanda första drinken. Iain var en utmärkt giude och värd och hans huskompisar tog väl hand om mig. En väldigt vacker stad som levde dygnet runt. Fin arkitektur men otrevliga människor och såna där medelhavssliskiga killar och en massa vackra palmer. 
 
Vi köpte tio shots för åtta euro och dansade till indiemusik och rökte på dansgolven och verkligen bara levde tills svetten rann och lyckliga leenden övertog hela ansiktena.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0