_____________________________________

Jag misstänkte att dagen skulle bli misslyckad när den började med ett litet snesteg: Glömde trycka busskortet när jag gick på bussen. Så lång tid sen jag åkte buss på morgonen, uppenbarligen. Busschauförinnan gjorde kanske inte saken bättre heller. Svid alltså. Hon bara: Hallåååå, glömde du inte nåt?! (Sur, uttråkad stämma. Hon verkar gå in för att dra ner på ens morgonhumör). Kortet! Ja just de ja, mumlar jag. Lite för tidigt på morgonen eller? Jaa verkligen hörru du. Tur att det var så pass tidigt på morgonen att endast tre personer bevittnade det.

Speciellt riktat till Helen: Jag skulle knata igenom gallerian, snabbt och smärtfritt, hoppades jag på. Precis när jag nästan tagt mig ur den sitter två fyllegubbar där och ropar: Hej gumman! Och det, min kära vän, är anledningen till att jag starkt ogillar att vandra genom den sorgliga Visby gallerian.

En kille från Visby AIK klubben skulle ha möte med min handledare, och jag då, som påhäng. Jag föreställde mig honom som en plufsig femtioplusare med ölmage och mustasch och kraftiga håravfall. Jag vänder mig om och har en riktigt snygging i mitt blickfång. Herregud. Hoppas han kommer på fler besök. Vi pratade om nattvandrare. Eller de gjorde. Jag satt mest och koncentrerade mig på vart jag skulle titta. Minns samtidigt några nattvandrare jag stötte ihop med på skolavslutningen. De kom fram till mig och frågade hur det var med mig: Oh det är jääättebra med mig, vill ni se när jag går rakt?? sluddrar jag och är redan på väg upp från marken och vinglar iväg.