Poison oak, vackat asså
Sen när började de sälja kondomer i kaffis på Länna? Bara undrar lite.
Solning står på schemat idag. Har redan pluggat inför nationella nu. DUKTIG MOA. Och så har jag träningsvärk i armar och ben efter gårdagen. Av att tillverka broschar. Herregud, jag är ju pinsamt otränad, man undrar ju om jag ens kan gå eller ens kan lyfta armarna?
Jag drömde om några onämnda klasskompisar och en helikopterolycka i en bokaffär. De två onämnda klasskompisarna hade träben och jag fick leka ambulans för deras träfötter hade ramlat av. Det fanns hål i dem så träfötterna satt inte fast i träbenet. Jag kilade in avlånga kottar i hålen och de onämnda klasskompisarna kved.
Jag skulle behöva en drömtydningsbok.
Jag brukar ifrågasätta en sak: Om en person nästan bara skaffar sig ovänner och nästan inga vänner under sin skoltid kan man undra om personen ifråga bara har haft otur eller om det faktiskt är pesonen det är fel på?
Hellre en människa som sticker ut fult än en som smälter in fint.
Ungefär världens finaste text och låt. En av dem åtminstone. Och detta är min favoritversion. Jag får ståpäls vid varje speling. Missa inte (för i helvete).
Poison oak, some boyhood bravery
When the telephone was a tin can on a string
And I fell asleep with you still talking to me
You said you weren't afraid to die
In polaroids you were dressed in women's clothes
Were you made ashamed, why'd you lock them in a drawer?
Well, I don't think that I ever loved you more
Than when you turned away, when you slammed the door
When you stole the car and drove towards Mexico
And you wrote bad checks just to fill your arm
I was young enough, I still believed in war
Well let the poets cry themselves to sleep
And all their tearful words will turn back into steam
But me, I'm a single cell on the serpent's tongue
There's a muddy field where a garden was
And I'm glad you got away but I'm still stuck out here
My clothes are soaking wet from your brother's tears
The end of paralysis, I was a statuette
Now I'm drunk as hell on a piano bench
And when I press the keys it all gets reversed
The sound of loneliness makes me happier
(Hihi jag har faktiskt sett riktigt pioson oak i USA. Det finns på träd och om man tar på det kan man bli riktigt sjuk. Mamma var sååååå häääär nära på att göra det.)
Åh USA, jag saknar dig varenda dag.
Solning står på schemat idag. Har redan pluggat inför nationella nu. DUKTIG MOA. Och så har jag träningsvärk i armar och ben efter gårdagen. Av att tillverka broschar. Herregud, jag är ju pinsamt otränad, man undrar ju om jag ens kan gå eller ens kan lyfta armarna?
Jag drömde om några onämnda klasskompisar och en helikopterolycka i en bokaffär. De två onämnda klasskompisarna hade träben och jag fick leka ambulans för deras träfötter hade ramlat av. Det fanns hål i dem så träfötterna satt inte fast i träbenet. Jag kilade in avlånga kottar i hålen och de onämnda klasskompisarna kved.
Jag skulle behöva en drömtydningsbok.
Jag brukar ifrågasätta en sak: Om en person nästan bara skaffar sig ovänner och nästan inga vänner under sin skoltid kan man undra om personen ifråga bara har haft otur eller om det faktiskt är pesonen det är fel på?
Hellre en människa som sticker ut fult än en som smälter in fint.
Ungefär världens finaste text och låt. En av dem åtminstone. Och detta är min favoritversion. Jag får ståpäls vid varje speling. Missa inte (för i helvete).
Poison oak, some boyhood bravery
When the telephone was a tin can on a string
And I fell asleep with you still talking to me
You said you weren't afraid to die
In polaroids you were dressed in women's clothes
Were you made ashamed, why'd you lock them in a drawer?
Well, I don't think that I ever loved you more
Than when you turned away, when you slammed the door
When you stole the car and drove towards Mexico
And you wrote bad checks just to fill your arm
I was young enough, I still believed in war
Well let the poets cry themselves to sleep
And all their tearful words will turn back into steam
But me, I'm a single cell on the serpent's tongue
There's a muddy field where a garden was
And I'm glad you got away but I'm still stuck out here
My clothes are soaking wet from your brother's tears
The end of paralysis, I was a statuette
Now I'm drunk as hell on a piano bench
And when I press the keys it all gets reversed
The sound of loneliness makes me happier
(Hihi jag har faktiskt sett riktigt pioson oak i USA. Det finns på träd och om man tar på det kan man bli riktigt sjuk. Mamma var sååååå häääär nära på att göra det.)
Åh USA, jag saknar dig varenda dag.
Åsikter
Trackback
