_____________________________________

Efter den här helgen har jag lärt mig hur man tacklar besvikelser och "det blir vad man gör det till", blablabla men vad gör det när alla förutsättningar skrattar en rakt i ansiktet?

Känner för att gå in i en djup dvala och vakna antingen efter jul, eller lagom till studenten, eller om några år.
Jag behöver allt som jag inte har nu för att klara detta.

Fan och datan höll i en dag sen pajade den igen, en gång för alla.
Jävla kvalitetslösa konsumtionssamhälle.

Nu ska jag sova för det finns inget som lockar här i detta ställe som ska kallas mitt hem.
Jag har ingen som bara kan kallas för min. Inget vi. Ingen.

Mår illa av den här världen.


The boy kicked out at the world (the world kicked back a lot fucking harder)