_____________________________________

Jag är besviken på så många att jag inte ens orkar bry mig om att visa att jag är besviken.

Men faktiskt så har ingen mindre än Hugo klarat sig undan (stundtals).
Han är av äkta lillebrormaterial vilket betyder att jag alltför ofta blir galen på hans retsamma sätt och han besitter förmågan att driva mig till vansinne, helt klart. Men han ställer faktiskt upp för mig, och tar mig för den jag är. Vi kan ha så jävla kul ihop och han kan få mig på bra humör lika fort som han kan reta upp mig. Jag vill inte ens tänka på hur tråkig mitt liv skulle vara utan Hugo. Han känner mig bäst av alla, på ett sätt. Bara för att han tillåter mig att vara mig själv. Tack för att du finns, lillskit.