_____________________________________

Imorse fick jag en rätt så klok insikt. Jag kände mig nästan lite taggad på att jobba, vet verkligen inte varför men så var fallet. Sen kommer man dit, och får såklart sin sedvanliga dos skäll och man får höra hur dålig man är och vilka stora fel man gjorde igår. Och då kände jag bara inom mig att NU ÄR DET NOG! Jag slutar. Ringer pappa i smyg (man vill ju inte råka ut för "barn"aga) och frågar hur man säger upp sig. Eftersom vi pratat om det förut hade han ringt facket och de sa att det var möjligt att säga upp sig så vi ska ringa chefen på måndag. Äntligen, jag har tjänat tillräckligt med pengar och förtjänar ett riktigt sommarlov nu (ett halvt, visserligen).

Jag tror inte ens jag är välkommen tillbaka. Jakob och jag jobbade en och en halv timmes övertid och var ändå inte klara, men vi orkade verkligen inte mer (och dessutom har vi varsitt liv) så vi stack. Poff, suck on that! Medan Jakob och jag sliter som djur sitter dom jäkla översittarna och fikar. Fikar?! Hela dagarna, utom när dom är upptagna med att skälla på oss. Nej, över min halvdöda kropp att jag återvänder dit. Nevah!

Förresten...om min värsta fiende läser detta, så har jag ett sommarjobbserbjudande till dig. Ta mitt gamla, du kommer liiiiiiiiida! Welcome to hell!