_____________________________________

Dagen blir vad man gör det till. Och ett spontant ryck från min sida kanske, gjorde att denna dag hoppade upp några steg på rolighets-skalan.  Det regnade när Ange och jag anlände till Tingan Träsk, och SOS gute var där (dom var i Åminne också i fredags, kul om vi kom med på tv två gånger va, inte varje dag!) för några hade antagligen tippat av en hemmabyggd flotte.. Det ante mig! Solen tittade fram titt som tätt och mot slutet av vistelsen var vi nog lite stekta. Men vi badade, vi badade! Tingan hade fått en ny plastig brygga, som var hal som en ål. Vi stod på bryggan, tvekade och helt oförberett ropar Ange: ETT TRE ELVA NIO! Plopp så var hon nere i vattnet och jag följde exemplet. När jag kommer ner i vattnet var Ange på väg upp och hon ropar hoppfullt på SOS gute, men inte kom dom och räddade oss inte.. Och jag får skrattanfall. Så det var ett mirakel och äventyr i sig att vi ens tog oss upp. Tack för trevlig pratstund, den tog liksom bort mina ångestkänslor på ett skonsamt sätt. Så mys med bad, fika och pratstund i timtal om allt mellan himmel och jord är en rätt så säker bot kan man säga.

Annars denna dag har jag jobbat på Loket och haft lite ångest, som jag alltid har dagarna efter fest. Men ändå så ska jag festa så mycket som möjligt detta lov (jag är rädd att jag är tungt beroende, jao), och ha så få tråkiga stunder som möjligt. Jag är rädd för att jag har förändrats till en sån där person som jag aldrig trodde att jag skulle bli, en sån där: Åh va tråkigt jag har, jag måste göra något-människa. Nyss var jag en sån där: Åh va tråkigt jag har, men det finns inget att göra så jag får fortsätta att ha tråkigt-människa.

Och det känns bra.

Fast stunder på tu man hand, isolerat och osocialt, måste man ju såklart också ha. Så nu ska jag se film och vara onyttig och myyyyysa. 

Mys.