_____________________________________

En tanke flyger förbi, åtskilliga gånger. En tanke innehållande människor jag mött, människor med storslagna, säkra planer. Och mina små. Jag har ingenting att ge.

Studentdagen skrämmer slag på mig, samtidigt som jag bara ler med längtan och förväntan. När jag var liten sa jag att jag ville bo i vära grannars hus, nära till mamma och pappa. Det ordet kommer jag inte stå för, utan jag är Moa tvärtom. Vill komma så långt bort från minnen och Gotland som möjligt. Vägra ruttna här, se folk jag sett alltför ofta dom senaste åren, som inte heller har kommit ifrån, inte upplevt något nytt. Vägra få ett tråkigt jobb i brist på bättre. Jag vill göra någonting av mina drömmar, förverkliga dem till mina oimponerande förutsättningar. 

Men jag måste bara specificera mina drömmar först, tänka och drömma dem innan jag planerar och agerar. Om och om igen, till det blir klart inför mig själv.

Imorgon är det måndag. Hur många måndagar jag har upplevt?