Det är inte hur man har det, det är hur man tar det
Just när man slutat hoppas så händer saker. Men samtidigt är hoppet det sista som lämnar en. Dålig ekvation. Såååå... snälla hoppet, please leave me. Man tänker att precis när man gett upp så börjar saker att ändras och se ljusare ut. Men kan inte den där vändningen skynda sig lite?
Helt plötsligt blev det så mycket ni du oss i bilden, precis när jag glömt. Låt mig va, jag behöver inte er längre. Eller jag vill tro, intalar mig själv, att ni inte behövs.
Åsikter
Trackback