_____________________________________

Det känns som att jag inte klarar en minut till här.  Vill bara skrika, lägga mig ner och gråta.
Känns inte kul att vara så ogillad och känna sig så oälskad av de två människor som ska påstås älska en mest i världen. Det är bara tomma ord.

Så nu leter jag lägenhet, för fullt. Bryr mig inte om jag får bo ensam, då slipper man försöka vara något man inte är.


Jag har ont i magen av denna dag, orden och blicken sitter fast i mitt huvud och jag är rädd, så jävla rädd!

Varför blev jag ens född? Varför blev jag som jag blev? Varför finns jag kvar?


Jag var bara ett enda jävla stort misstag