En milimeter, allt jag önskar av dig är att du rör dig mot mig


Ensam.

Ofrivillig isolerad jävlig ensamhet

Det mesta vandrar framåt och uppåt just nu men under kvällarna på rummet så brister allt lite 

Det är tankeverksamheten som går på högvarv verkligen

Och granskningsförmågan är på topp och överanalyserar varje händelse tills de små detaljerna har förstorats upp så att sammanhanget är så oklart och långsökt det kan bli



Dålig stil alltså

Endast patetiskt
Snart bryter jag spelets regler för jag har inte tid eller ork att följa dem
Varför göra allting svårt och krångligt när det kan vara så simpelt?


Jag vet precis exakt verkligen vad jag saknar
Nog alldeles för många som saknar samma sak, samma känsla
Och nog alldeles för många som inte har en aning

Vad gör man för att förtjäna eller bestraffas med livets olika orättvisa öden?


Gah



Åsikter

Kommentera inlägget här:

Vem?:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras inte)

Din bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0