En milimeter, allt jag önskar av dig är att du rör dig mot mig
Ensam.
Ofrivillig isolerad jävlig ensamhet
Det mesta vandrar framåt och uppåt just nu men under kvällarna på rummet så brister allt lite
Det är tankeverksamheten som går på högvarv verkligen
Och granskningsförmågan är på topp och överanalyserar varje händelse tills de små detaljerna har förstorats upp så att sammanhanget är så oklart och långsökt det kan bli
Dålig stil alltså
Endast patetiskt
Snart bryter jag spelets regler för jag har inte tid eller ork att följa dem
Varför göra allting svårt och krångligt när det kan vara så simpelt?
Jag vet precis exakt verkligen vad jag saknar
Nog alldeles för många som saknar samma sak, samma känsla
Och nog alldeles för många som inte har en aning
Vad gör man för att förtjäna eller bestraffas med livets olika orättvisa öden?
Gah
Åsikter
Trackback