_____________________________________

Allas liv bara pågår där utanför och

en lördag ganska nyligen blev det ett sånt himla mysigt kalas hos Unn:















Klockan fem på morgonen var jag hemma och då var det helt plötsligt första advent. Advent behöver inte innehålla något mer än en fin middag med familjen, det behövs så lite för att göra det fulländat. Och så var det Gabriels första advent och jag blir bara mer och mer fäst vid honom. Han övar på att skratta, hålla i ens fingrar och stoppa saker i munnen. Ibland blir jag avundsjuk på bebisliv.





Kunde inte låta bli att älska snön som hade fallit i veckan. Det var så vackert att vakna med den utanför fönstret och visst, det var knappast tal om att cykla men varje dag efter jobbet gick jag hem i kylan med singlande snöflingor omkring mig. Det var omöjligt att inte le.













Senaste fredagen, efter en lång dag med de små ettåringarna, mötte jag upp Hugo och så gick vi till Isola Bella och delade på en pizza. Tidigt på morgonen satt vi på båten på väg till Stockholm och en mångmiljonlägenhet på fjärde våningen. Farmor fyllde åttiofem och fyra generationer samlades.









Fyra glas vin, tal, skratt, kamerablixtrar, samtal, minnen.

---

På kvällen, efter en timmes taxiresa, befann vi oss i underbara Uppsala. Som jag har längtat. Efter kinarestaurangen med lyckokakor efter maten, efter alla underbara människor, efter alla otaliga fikatillfällen, efter allt prat, allt mys. Allting.

















Mormor fick sig också ett besök. Varje gång jag är där står jag alltid och stirrar på fotot av mamma som student. Det är en sån underlig känsla jag får när jag ser foton av personer som jag inte är van vid att se dem. Deras tidigare liv, tiden då jag verkligen inte existerade. Och den gamla tant som sitter framför mig och pratar i timmar är människan som har lärt mamma att leva. Så som jag kanske kommer att sitta en vacker dag. 













Tror du på det där själv
att hjärtat lär sig av erfarenheter?