_____________________________________

Det här ett riktigt jävla helvete och det sista jag behövde. Har sällan varit med om något värre och mer påfrestande. Fasar för dessa sömnlösa nätter som har blivit en dålig men ofrivillig vana.
Behöver tio sömntabletter (eller åksjukepiller, dessa ska inte underskattas) så kan jag gärna vakna tills detta är över.

Ge mig varma vårdagar som bevisar att vi har genomlevt och överlevt ännu en vinter, och så att jag kan andas klokt igen. Är trött på denna ständiga omringning av vinterkyla.
Om tio dagar ska vi ge oss iväg till ännu mera kallt. Jag har aldrig upplevt 40 minusgrader förut (antagligen har den rekordkalla 40 gradiga kylan avtagit nu men kallt är allt vad det är där uppe i Tärnaby).

Fan vilket isolerat, fult, osocialt liv jag lever. Så frustrerande att bara sitta och stirra på tv eller datan hela dagen och samtidigt koncentrera sig på att inte klia på dessa hundra äckliga utslag som nu finns överallt verkligen; tungan, fingrarna, tårna, ansiktet, magen, ryggen, benen, armarna, håret. Jag gör allt jag kan för att undvika att se hur jag ser ut men det är svårt att inte se sig själv i flera dagar. 

Jag saknar alla. Jättejättejättemycket.







I'm alone above the atmosphere, and no one looking up can find me here
Cause I can close my eyes and disappear, when I climb the stairs to watch the sun