_____________________________________

Det finns inget riktigt ljus i dagarna längre, när de ser likadana ut och man bara väntar ut dem, så man kan vända tillbaka dygnet och bara få fortsätta framåt. Och ändå vill man stanna precis där man är, inte fortsätta framåt utan bakåt. Vart tog alla förhoppningar, interna planer och känslor vägen? Dom glömdes bort någonstans för länge sen, bleknade liksom.  

Jag vill ha dagar som aldrig blir riktigt mörka. Ljusa nätter som bara innehåller skratt, fina vänner och prat. Det känns så himla avlägset just nu.

Känner mig samtidigt så likgiltig och opåverkad att jag skräms av mig själv lite. Jag behöver social stimulans snart, nu. 

Sommaren och vintern är som svart och vitt. Jag är i behov av inspriration från någon helt annanstans.

Så...mot sommaren då.






Nej slut på självömkan och tjat om gammalt långt bort, nu ska jag göra vit chokladmousse.

Igår tog jag tillbaka Kristian Anttila till mitt musikliv, han var borta länge och jag förstod inte riktigt varför.