Road to joy
Jag vet att jag tjatar om telefonsamtal men jag mår så mycket bättre efter ett fyra och en halvtimme långt telefonsamtal med Helen än vad jag mådde för just fyra och en halv timme sen. Fan va vi kan prata om just allt och ingenting och man tvingar sig att sluta prata för att tillfredsställa sina sömnbehov.
Imorgon (idag!) ska jag träffa några efterlängtade flickor och göra det bästa av mitt möjliga sista jullovs sista dag.
(Jag skulle bli glad om detta utspelade sig i Visby)
Åsikter
Trackback