_____________________________________

Det var trettio grader varmt och jag och världens bästa Helen var i Åminne och lät solen bränna oss. Ibland behövs det inte så mycket mer för att få en känsla av att:

Nu kan det inte bli bättre, nu är det fulländat.

När det är enkelt behövs inga storslagna förväntningar och då är det så lätt att överträffa och med dig blir det alltid bra.  



















Vi åkte tillbaka i tiden som vi så ofta gör och det känns så underligt att allting som skett var så fruktansvärt länge sen, så många år som verkar ha snabbspolas på högsta möjliga. Många människor som försvunnit ut våra liv och aldrig kommer tillbaka. Fan vilken befrielse. Vi gick samma väg som så många gånger förut för mellan sex och tre år sen. Jag skulle aldrig återvända på riktigt men ändå ser jag ofta tillbaka på det som var. Och ändå skulle jag inte vilja ändra på någonting egentligen för då skulle inte allting vara som det är nu.    
 
20:10

Håll fast vid sådant som verkligen betyder.
Jag håller fast så hårt jag kan, tills det gör ont.

Igår runt halv två över en fika: Välkommen till Tunnbindaren 6, nu är det erat.