Jag står precis på gränsen, horisonten är nån annans konstruktion


Det blev trettio grader på mitt rum också. Till Östergarn åkte vi denna gång när värmen nästan blev outhärdlig även fast jag älskar den och i mer än två timmar svalkade vi oss i havet och det var bland det skönaste hittills.  







Helen hade med sig vattenmelon och jag skulle kunna leva livet ut på det. Vi åkte till mig efteråt eftersom mitt hus bara innehåller en lillebror och inga föräldrar för tillfället och det känns fritt, nästan som en försmak på hösten.









Dom som en gång levt i mitt liv har jag så svårt att göra mig av med. Jag vill inte tänka på dessa men varje dag är dom i mina tankar. Allting vi gjorde och alla minnen vi skapat flimrar förbi och alla ord ni sa till mig som jag trodde på då men som jag nu insett bara var tomma ord kommer tillbaka. De som en gång (måste ha varit för en oerhörd evighet sen, så avlägset som det känns) betydde allting känner jag ingenting för idag. Hur gör man för att sluta tänka på dem som sårat?

Lyssnar på Oskar Linnros och Shout Out Louds. Från och med du och Tonight I have to leave it går om igen och det är så fint. 

Det handlar om att finna balans, och harmoni. Balanserar och letar och det ska gå.   

Vingklippt ängel blir sträckläst på kvällarna och mornarna och den är vacker och ger perspektiv och gör en ganska tacksam för att man faktiskt har levt så lätt och såklart man vet det men ändå inbillar man sig att man har det svårare än alla andra.

I början på detta år trodde jag att bara jag fick en du så skulle allt lösa sig och jag skulle bli hel. Nu känner jag mig glad som bara har mig själv. I början på detta år var jag en helt annan människa. Och i början på gymnasiet visste jag ingenting. Tänk om man hade kunnat se hur de tre åren skulle bli. Då hade jag aldrig vågat leva mig igenom dem.
 

Åsikter
Postat av: Tim

Att istället ägna all tankekraft åt de som kryddar livet med glädje, härliga stunder och underbara minnen kan vara en början. :)

Btw, "Från och med Du" är störtskön på ett ovanligt härligt vis som gör att man aldrig riktigt tröttnar på den, eller hur?

2010-07-13 @ 13:24:26
Postat av: Moa

Kan vara men det räcker inte alltid ^^

Så är det verkligen, texten är så himla klockren, eller ja hela låten är!

2010-07-13 @ 15:11:51
URL: http://feversandmirrors.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vem?:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras inte)

Din bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0