_____________________________________

Och vem tror på evig kärlek?
Ja, vem tror på den nu?

Hur kan dom tro på evig kärlek?
Hur kan dom tro på den nu?

Hela familjen åkte till Lindgården för att fira att det var tjugo år sedan mamma och pappa gifte sig (de åt sin bröllopsmiddag där också). Tänk, tjugo år tillsammans, i ett enat liv. Så mycket de har upplevt ihop och så många stunder de har att minnas. Så nära de måste vara, känna varandra till det yttersta och borde inte alla samtalsämnen vara slut för länge sen? Det känns som att jag aldrig kommer att gifta mig och skaffa barn och hus. Alla kan väl inte vara menade för sånt?





Nu när man ser sitt slut på att bo hemma så kan jag nästan uppskatta tiden jag får spendera med familjen. Jag brukar tyvärr se dem som utfyllnad i huset, någonting som måste existera för att undvika totalt kaos och vi brukar inte dela många ord. Och jag har alltid hatat att jag gör mig så svår att nå. Idag pratade vi. För att vi ville och för att vi alla hade min utflyttning i baktanke. Det kändes fint, och ovanligt för att de nådde fram så bra.
 




Allting var så där otroligt dyrt så jag nästan fick ont i magen när notan kom, även fast jag inte betalade någonting. Jag bara tackade och tog emot; oxfile för att jag aldrig smakat det och världens godaste chokladefterrätt, chokladtrilogi:



Efteråt gick vi en kall men mysig promenad genom innerstan och fan vad jag älskar innerstan med alla rosor och gränder och kullerstenar och låga hus och nästan bilfria gator.







Himlen var vacker och för tjugo år sedan hade det varit dåligt väder utom när solen skulle gå ner, då bildades tydligen en oförglömlig solnedgång.

-Allting involverar så många val och möjligheter och inget känns helt rätt. Det är nu allting avgörs. Nu är det upp till mig att lyckas eller misslyckas. Att krossa eller bli krossad och vinna eller förlora-

Imorgon åker jag till Östergarn för andra gången i sommar och stannar helst till tisdagen. Det blir en räddning från mig själv.

Vi skulle stjäla allt
och slänga bort det igen
nu finns det inget värt att stjäla
men du -
du sätter höstsolen i eld