_____________________________________

Jag vill ta studenten igen, nu genast. Vagnsåkandet var bland det roligaste jag har varit med om. Konstant fest i timmar med lyckligt folk både på vagnen och utanför. Gute var mindre lyckat och när jag kom hem runt klockan tre, med blåmärken och hes röst, så grät jag mig till sömns. Har inte känt mig så ledsen på hur lång tid som helst. Insikten bara slog till, allt underbart är över nu för att alla mina fina splittras för gott. Klassen, jag älskar er så jävla mycket och ni är verkligen bäst.

Satans massa bilder:

Först, obligatoriskt champagnemys och fotografering i Almedalen.











Kören sjöng fint för oss, stipendier delades ut och tal hölls.


Äcklig lunch


Publiken...


...som fick bevittna vår misslyckade utgång (hate to say I told you so)








Upp på vagnen med världens drag som dock är svårillustrerat på bild




















Kille i gul tröja som cyklade efter oss i princip hela tiden




Middagsstopp i Tells Optik lunchrum






Jag hatade när vissa uttryckte sig så här: "Men du, ha det bra för detta är kanske sista gången vi ses" eller så här: "Det har varit så jävla kul att få lära känna dig"

Folk får inte säga så till mig eftersom såna uttalanden bara vittnar om att vi inte kommer se varandra igen och inte fortsätta att lära känna varandra ännu bättre.