_____________________________________

Det är alldeles för kallt på mornarna men eftermiddagarna visar att hösten faktiskt är riktigt vacker:







Gabriel har börjat le och skratta. Jag tror jag satt framför honom i närmare en halvtimme och pratade med honom, bara för att få se honom le mot mig och klucka fram små bebisskratt. Hans blågrå ögon som betraktar mig och dom små händerna som viftar med okontrollerade rörelser. Det är så fint alltihop.











Förra lördagen bjöd Unn på en mysig kväll med jättegod mat och säkert bra filmer. 











Jag skriver säkert eftersom jag tyvärr tog igen fredagens förlorade sömn under kvällen. Det är så frustrerande när två viljor hårt sliter tag i en. En vilja vill bara sluta ögonen och sova i flera timmar medan den andra vill umgås och se klart på filmerna.



Och så fyllde jag nitton år på en helt vanlig torsdag. Mitt sista tonårsår.





Jag åkte hem till Hejnum den torsdagen. Minna tryckte sig mot mig och dreglade i min halsduk. Det är bland det mysigaste som finns och kommer alltid att vara.





Den kvällen åt jag hemlagad lasagne och dyr chokladtårta. Det smakade så bra med familjen runt omkring sig. Kvällen avslutades med fina presenter och en sjungande bilfärd tillbaka till Visby. 



Du



Medan dina läppar överför lite glädje till mina
kan jag egentligen bara tänka 
att när du håller mitt hjärta så där försiktigt
får du inte släppa förrän jag säger till