_____________________________________

Jag minns, en delad vante och frusna andedräkter på en öde busstation
vi andades samma synliga luft och din blick var världens vackraste  
samt det där leendet som gjorde att omvärlden bara bleknade några hundra nyanser
du fick min värld att snurra, snurra bort allt det gråa och poänglösa medan det
meningsfulla framträdde och du var roten som höll fast lyckokarusellen
vi stängde ut all storm som slet och drog, alla solstrålarna sken i kapp med
mig när jag fick dra mina fingrar igenom ditt hår som alltid lockade sig i nacken

Jävla dig, är väl allt som finns kvar

Inombordsskrik, förbjudna tankar, sms som ignorerades eller bara blev tänkta
och ändå, allt vi delade
allt urholkades och nu finns bara tomma skal och undvikande ögon på stan
ett förtvivlat hjärta som inte fick vad det ville och en misslyckad själ
splittrad helt och hållet och man undrar när man någonsin ska känna sig

fullständigt hel

(nej, jag vågar fan inte en gång till)

---

Här händer nästan ingenting
definera ingenting och någonting
vadsomhelst, snälla kan det inte hända vadsomjävlahelst
reflektion, spegelbild, för många lås runt omkring mig
ljusa bleka nyckelben
allt är så förskräckligt mycket nu och här
bryter fram dag för dag
och ställ till med lite trassel för mig att reda ut
lite sprucket att laga

Skillnaden mellan att glömma och förlåta är milslång











Jag gläds iallafall åt min nya mobil med tangentbord och min rosa cykel. Och åt att få känna på lite varm familjelycka över en helg. 



Jag är nog mest frustrerad över att min hals bara känns bättre i några minuter efter att jag hällt i mig en kopp hett te med honung i och för att näsan släpper igenom alltför lite luft och för att diverse sömnproblem blir så återkommande.
Men sånt passerar alltid och på ett sätt så känns det lätt att andas. Känsloladdade andetag.

---

Bland de första gångerna vi träffades retade du mig för att jag hade lappade byxor. En stor mjuk lapp som mamma hade sytt dit över mina jeansklädda knän. Efter ett kort tag antar jag att mina byxor blev accepterade och allt detta hände för ganska precis fjorton år sen och du har varit en av mina bästa vänner sedan den tiden. Vi delar så många fina minnen och som du sa igår "Vi utvecklas med varandra". Nitton år idag min fina älskade Edit: