_____________________________________

Hösten borde komma snart. Jag längtar efter den där färggranna, mysiga, halsduksinvirade hösten som innehåller alldeles för stora stickade tröjor och inte efter det där kalla, trötta och blåsiga. Jag ser fram emot en tefylld höst i stan. Börjar inse att mitt rum numera är mitt rum. Stearinljus och helvita väggar. Utanför lyser alltid en lykta som kastar in ett kvällssken genom persiennerna. Det sista jag ser innan jag sover drömlöst i lite för få timmar. När himlen blir konstant grå ska mina dagar fyllas med gym, simning, fikapauser och jobb (sådant där man bara fokuserar på nuet eftersom det känns minst).   



Nu jobbar jag på olika förskolor för att fördriva tiden och få ihop pengar. Det är otroligt ansträngande, psykiskt och fysiskt. Men när barnen greppar sina små fingrar runt ens hand, tittar en i ögonen och kallar en för "fröööökeeeeen" så skiter man i hur ont man har i ryggen efter allt gungande och hur trött man är i huvudet på grund av allt diplomatiskt medlande.



Jag fick även jobba på Borgens restaurangavdelning en kväll vilket var en av de konstigaste kvällarna i mitt liv. Kastades in i serverandet tillsammans med en underbart härlig nybörjartjej. Vi dansades oss igenom kvällen med händerna fulla och skrattet till hands, och satt ner en enda gång på sju timmar (när vi åt varsin gratispizza). En man tyckte jag var väldigt vacker och jag sa tack och tog hand om hans ölglas och fick ny påfyllning i utstrålningsförrådet (även om jag visste att hans kommentar baserades på lite för mycket alkohol). Många nya kontaktknytningar och konversationer blev det under kvällens gång och en konversation mellan mig och en stamkund löd såhär:

"Jag dricker liksom inte, man tappar kontrollen så lätt"
Jag: "Men det är ju det som är det härliga!"
"Men vem vet vad som händer då?
Jag: "Det kommer man ändå aldrig ihåg" 



(Så många drömmar som är så lätta att bli bortglömda och krossade och onåbara)

Men det handlar om att hålla sig över ytan och jag längtar efter att inviga vinglasen som står i skåpet någon kväll. Få tappa kontrollen sådär fint. Vattenpipan har iallafall varit framställd och rökt en gång hittills.



Det är svårt att inte leva efter mönster av olika slag. Svårt att hitta något utöver det vanliga att se fram emot när varje dag är så lik. Så lika men ändå så bra. Det enda som kommer upp är resan till Holland och min födelsedag. Det är bara att blicka sig framåt och andas. Och le.  

Många fina vänner har iallafall varit här. Carro gick för nån timme sen, efter åtta timmars prat i min röda soffa.









Men på något sätt saknar man de där varma kvällarna, där kylan kan botas med en tunn jacka och man betraktar allas ansikten i vackert motljus. Man saknar eftersom det just nu är så långt borta, så onåbart och försvinnande, som det bara kan bli. Ångesten för att den senaste tiden inte riktigt kommer att arkiveras i ens huvud och etsa sig fast. Det suddas ut och så mycket förblev ogjort. Just för att nu är tiden då man inte kan ändra på hur sommaren blev. Allt är över och återkommer om en lång (men samtidigt så himla kort) tid. 

Jag gjorde upp en eld för dig
Och nu brinner hela skogen
...