När vi låtsas på riktigt från hjärtat och drömmen kan vi vakna med tiden och sansas i sömnen för vi lever alla med känslan att falla och vid tomhetens botten står vi på toppen
-
En penna som leker över papper
Hjärtat blundar
Blicken dunkar
Rad efter rad
Mörkret målas en nyans svartare
Klockan vägrar sluta ticka
-
-
Mitt höstlov har mest inneburit fina människoträffar. Alldeles för mycket pipa och alkohol och alldeles för få sömntimmar.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Födelsedagsfirande, med storasysterbakad kaka och underbar familj.
-
-
-
--
-
-
-
-
-
-
Hur otroligt skört allting är, hur allting kan krossas så hårt på en enda kväll.
Som spindeltrådar och våra ord och handlingar är vassa saxar.
Klipp klipp.
Slut slut.
-
Och hur det kan skava så fruktansvärt i hjärtat att enda utvägen verkar vara dom där tårarna.
Tårar mitt i natten. Tur att din hand kramade min, annars hade jag skakat så mycket att jag inte skulle vetat vart jag skulle ta vägen. Men du höll mig kvar på jorden.
-
Saker man säger på morgonen efter en klarvaken alkoholfylld natt.
Saker man blir skrämd av, tar tillbaka, bara efter några timmars sömn.
Månaders uppbyggnad av gemensamt liv var nära att raseras på några minuter.
Och en lördagsförmiddag, ännu mera tårar som spelar över kinderna.
Färgar dem med svarta mascararänder.
Jag har alltid hatat att gråta när någon ser.
-
-
Och reflektioner.
Så många, så dåliga på att hantera livet. Snurrar in det, trasslar till det. Ser hopplöshet istället för möjlighet. Patetiskt pessimistiska. Ramlar ner i avgrunden. Famlar efter ljuset. Svarta tankar som aldrig ljusnar. De som inte tycks ha någonting verkar lyckligast och de som har allting tycks ha stirrat sig blinda och olyckliga på samma punkt. Stampar med blicken. Väntar på räddningen utan att be om den. Det är allas fel utom mitt.
-
-Det är människors ständiga jakt på lycka som förstör för glädjen som kunde ha varit.
-
-
Åsikter
Trackback
