____________________________________

Pray for the people inside your head for they wont be there when your dead

Den tjugoförsta oktober fyllde jag efterlängtade tjugo år och har nog aldrig fått grattishälsningar från så många okända personer. Tjejen i kassan på systemet, mannen i kön bakom mig på systemet, en kille som visar sig vara från Gotland i kön till korvkiosken (han sjöng en sång till mig) och alla dessa människor på krogen.

Vi kom dit halv tio och jag stannade nästan till stängningsdags vid halv tre. Dansade praktiskt taget konstant i mer än fyra timmar. Köpte säkert fem cider och några shots, och ändå gjorde jag bara av med en dryg hundring under hela kvällen. Och vilken kväll det var. Sånt himla fint sällskap, sån himla god dricka och sån himla bra dans. Vill bara göra om det tusen gånger.

Mina finaste korridorsvänner är bäst.

Innan kvällen åkte jag, Rebecka och Bonnie in för att äta kladdkaka med mjukglass. Mycket bättre än tårta.

Efter skolan igår tog jag den numera ständigt förekommande springturen. Hittar nya vägar varje dag, städar upp bland tankarna, koncentrerar mig på andetagen och lyssnar efter det taktfasta ljudet av springskor mot våt asfalt. Löven verkar tro att hösten är någon tävling om vem som lyser mest. Rött, gult och orange i perfekt symbios. Och grannarna i detta område verkar tro att hela livet är någon slags dyr tävling. Ser den ena blankpolerade bilen efter den andra och villor höga som höghus.

Ungefär så här kan det se ut där jag springer:

När jag lämnade internatet idag hoppade tre råddjur precis framför mig över vägen. De stannade och stirrade på mig på några meters avstånd. Så himla fina.

Och så här ser internatet ut i kvällsljus:

För en helg sedan spontanåkte jag till Gotland. Där träffade jag bland annat min minsta ögonsten Gabriel och hans (troligtvis) syster som vilade i Linns mage.