_____________________________________

-

Igår träffades vår klass för första gången utanför skolans väggar. I en mysig lägenhet i Flemingsberg samlades vi och drack vin, rökte, skrattade. När jag exalterat påpekar att The Smiths spelas ur högtalarna säger Johan: "Klart det är The Smiths! Du har kommit in i indiehemmet förstår du". Det är en bra fin klass man har hamnat i ändå.

-

En torsdag gick jag, Hugo och några kompisar och såg Royal Republics första, riktiga Stockholmsspelning. Sångaren Adam beordrade oss att sätta oss ner och hångla med personerna bredvid oss. Vi satte oss men jag såg inte så mycket utbyte av saliv direkt. Jag kände spontant att jag inte ville hångla med vare sig min lillebror eller någon okänd tjej. Adam betraktade oss från scenen med besviken min, när vi skrattande satt på golvet och stirrade överallt utom på människorna runt omkring oss. Han ville att vi skulle göra ett nytt försök. "Ni vet, det är ju som när man knullar för första gången, det blir alltid bättre andra gången".

-

-

Men vi kysste inte folket runt omkring oss andra gången heller.

-

-

Och så fick ön sig ett besök över en helg som inte alls kändes som en helg utan snarare som några ynka minuter.
På fredagsftermiddagen kunde jag inte varit närmare att missa båten. Sprang på med andan i halsen tre minuter innan avgång och lättnaden var nästan outhärdlig. Jag förbannade att jag har börjat bli en tidsoptimist sen jag flyttade hit. En stressad stockholmare som knappt planerar sina resor längre eftersom det alltid löser sig, det går alltid något färdfordon.
Ville bara att tre timmar skulle förflyta som tre sekunder vilket det nästan gjorde. Fick äntligen pussa på Joakim som mötte mig och vi hade så mysiga dagar som gärna kunde ha fått vara lite längre.
När söndagskvällen trängde sig på kände jag hur varande liten nerv i hela kroppen stretade emot. Fötterna lydde inte mina steg mot terminalen och jag tvingade mig själv på båten. För att få tankarna på annat skrev och läste jag i tre timmar. Gick av, filosoferade genom ett regndränkt bussfönster. Gick av igen och saknade det vita stjärnströsslet på den mörklagda himmelen. De envisa regndropparna la sig som en transparent hinna över mig och efter fem minuters promenad var kläderna och håret klistrade mot huden. Där, mitt i natten, förbarmade sig en taximan över mig och gav mig gratis lift resterande resa. Den förlorade tron på mänskligheten gav med sig en aning.

-

En annan kväll bestämde vi oss för att testa på Stockholms lite mer pulserande uteliv (om man jämför med Visby) så vi satt oss på en uteservering med värmelampor för att sen möta upp åtta okända stockholmare som var värdelösa guider men dock underhållande. Efter timmar kom vi äntligen fram till ett ställe där vi fick dansa fram försvunnen glädje men när fyllan tog överhand mellan några killar bestämde vi oss för att dra hem. Mina fötter var nog mest glada för det.

-

-

Ibland känner jag så här inför vissa:

-

Människor fyllda av endast sig själva
I sina självlysande bubblor
Hårda ytor som vägrar släppa in en endaste
Utan vetskap om bromsens placering 
Kör de över oss
Som tillplattade trasiga djur i vägens mitt ligger vi
Och ni ser oss aldrig
I uppmärksamhetens högsäsong har ni redan rullat vidare

-

-

-