____________________________________

Twilight in my eye tonight, then I can see for seven million miles

Hur man med tankekraft vill spola fram tiden, eller stanna den. I ett ögonblick, eller i en vecka. Månader kanske. Hur rädd man är för att vara kvar på samma ställe för länge, eller flyttas runt för mycket.

Nu har klockan vridits fram till sommartid och där får den alltid stanna. Till hösten flyr jag till länder som har sommar året runt. Overkligt. För overkligt för att vara nära verkligheten.

Och någon skrev att livet inte handlade om att vänta ut stormarna utan att lära sig dansa i regnet. Jag försöker dansa med hjälp av tankarna och för första gången på länge går det bra.

Orden sitter långt inne. Tänker så många tankar jag vill få ner på papper men när jag väl har chansen stannar allting av (and there ain't no point in the words I write, there ain't no way to know me)

Jag vet iallafall hur mycket jag vill till sommarfestivaler, det var flera år sen sist. Skrika sig hes, dansa sig svettig och fyllas av så mycket glädje att man tror man ska explodera.

Och jag vet att det är en känsla i att se sin text publicerad. Jag tror dock inte det är tillräckligt för att jag ska spinna vidare på detta yrke men vi får se.

Åker iallafall till praktiken på Stora Essingen några gånger i veckan. Solstrålarna känns magiska och får allas ögon att knipas ihop. I hörlurarna, på bussen: kan lyssna på samma låt tjugo gånger i rad för att den är så bra. Omöjlig att nöta ut. Vissa låtar är bara tidlösa.

Planerar framtid. Bokar dyr biljett till London. Tio dagar på hostel med fina Bonnie. Hyr stuga till sommaren strax utanför Visby. Kommer bli för mysigt. Längtar tills jag kan kasta mig ut i havet. Låta vågor värma kroppen, sand under fötterna, brännande sol som rinner nerför axlarna över ryggen. Sena grillkvällar under filt, med musik och vattenpipa. Åh.