_____________________________________

Jag vet inte vad jag ska känna längre. Känner mer och mer att jag inte har så mycket här. Bara dig.

Universitetet medför inte mycket nya vänner, spridda klasser med olika klasskompisar. Inga gemensamma fester eller luncher eller någonting. Känner att jag har gett upp så mycket, kompromissat med allting. Blir ändå aldrig bra. Och du behöver inte göra en endaste uppoffring.

"Av alla 300 som tar examen från detta program varje år kommer 40 in på masters".

Det kommer alltid finnas människor som vill detta mer än vad jag vill. Vad jag än gör. Letat hela mitt liv efter någonting jag brinner för men hittar ingenting, verkligen ingenting.

Så likgiltig inför livet. Orkar inte kämpa för att hitta lyckan längre.

Så himla ensam denna lördagskväll. Lyssnar på podcasts för att höra svenska röster prata med mig. Saknar svenska, saknar Sverige, saknar familj, vänner, katten, vädret, åsikterna, livsstilen.

Alltid alltid alltid så himla ensam.