_____________________________________

När mitt nattpass tog slut blev Helen upphämtad och efter en åktur med musik och eventuella bilskador på grund av lite "offroadkörning" så badade och fikade vi i Tingan. Vi pratade lägenhet och jag ringde upp lägenhetsvärden och godkände praktiskt taget så första september blir det troligtvis inflyttning!

Jag har tydligen två talanger enligt Helen. Den första är att kunna säga vilket klockslag det är utan att ha kollat på klockan på länge. Den andra är att kunna balansera plastflaskor på knäna...



Those hairy feets. Erik & Andreas tog en tripp förbi så det blev ett andra bad för min del.



Helen tog en oanad form som kakmonstret. Tur att skratt sägs vara bra för en.

Mitt mänskliga lyckopiller Helen fyller nitton år idag. Du är en av de bästa så tusen grattis till dig!

Jag åkte till Åminne iallafall, till Emelies hus där trevligt folk väntade (fast Carro saknades). Det var en ganska fin midsommar ändå. Vi drack, grillade, spelade kubb, dansade i vardagsrummet och sånt där som hör midsommar till ibland. Lotta och jag badade på eftermiddagen i Åminne och efter en natt som påbörjades i vår vita bil och slutade i Emelies soffa (och även golv) med ytterst lite och obekväm sömn drog vi till Blå Lagunen och tog årets andra dopp. Det var bara därifrån jag knäppte bilder:

Nej det är ingen glad midsommar. Högtider medför bara alldeles för höga förväntningar, att allting ska var perfekt och bli ett lyckat minne. Det finns tre olika möjligheter för mig idag: stan, åminne eller östergarn. Jag vill vara på alla ställen samtidigt och då blir det error i huvudet som gör att jag överväger att skita i allting och stanna hemma istället.

I nån tidning idag skrev dom om midsommarångest.

Såhär kan svensk rap/hiphop vara vackert :



Det kommer funka, måste funka, nånstans där finns vår plats


Första doppet igår. Eller fotdoppet. Edit och jag bestämde oss för att det var för kallt för ett helkroppsbad och fikade på bryggan i Tingstäde med fötterna i vattnet istället.
Senare kollade Helen och jag på ett fint gårdshus i innerstan. Det var ju dessvärre inte gratis att bo där så nu blir det jobbletande för fullt så vi kan ge besked så snart som möjligt. Oj vad jag vill bo där. 
Idag har jag tagit ledigt från allt bara för att bara vara.

Den här låten har gått på repeat i mitt (och säkert Helens & Klaras) huvuden de senaste dagarna. Den sätter sig som silvertejp så lyssna på egen risk! När vi var ute förra veckan spelades den tre gånger och jag blev lika glad varje gång (och just de, beställ aldrig en hallon-margarita, hur orginellt och gott namnet än låter)



Jag har hunnit med en fika på stan, personalmöte och lite inhandlande av ganska nödvändiga varor. Imorgon ska lite städjobb avklaras, både här hemma (obetalt) och hos grannen (betalt).
Midsommar orkar jag inte med och funderar på att sova bort hela dagen.

Vad gör man när man för en gångs skull har relativt mycket pengar och man längtar efter något nytt? Och ens fina kompis snart fyller nitton? Jo man bjuder henne på en resa till, enligt mig, världens vackraste stad Uppsala!



På väg över havet





I tron om att vi hamnat på fel tåg





Gotlänningar som typ aldrig sett 3D-bio...





Fredagsutgång blev det dagen efter och det var tydligen tjugo-årsgräns på helgerna men vakten sa att "för er är det självklart arton". Vi dansade i timtal och utgången varade i fem timmar. Galna människor och knäpp musik resulterade i en superbra kväll.



Två ischoklad och en amerikansk latte när vi fikade med min bror nästa dag





Vädret var konstigt vackert under alla dagarna



En varm kväll köpte vi varsin pastasallad och satte oss vid fyrisån på en brygga och matade änderna med det som blev över









Det var underbart och sen gick vi runt i några timmar









Bland annat till Vasaparken och hade kul























Det blev som en present för mig också. En present som innehöll så många skratt och som blev så många nya minnen. Eftersom det troligtvis inte blir någon Hultsfred eller Peace & Love för mig är denna resa definitivt plåster på såren. Så skönt att se något annat än Gotland från olika ställen och vinklar och bara få glömma och slippa tänka så mycket. Bara göra. Bara leva det okomplicerade livet precis som det ska vara.
 
Här är just nu inget väder alls och jag har packat upp min resväska... Jag shoppade för runt tretusen och resväskan gick upp ganska många kilo under drygt fyra dagar. Det krävdes två starka tjejer för att stänga den och jag vågade knappt röra den om den skulle gå upp. 

Jag ska definitivt plugga i Uppsala någon gång under mitt liv. Definitivt. Jag blir bara mer och mer förälskad i den staden.

Det skulle vara så jäkla skönt att ta bort sitt Facebookkonto, sitt oaktuella bilddagbokenkonto och även den här bloggen. Omvärlden är fan inte rolig att ha att göra med. Så skönt att slippa känna sig skyldig till kontakt hela jävla tiden. Slippa veta vad andra gör och vad andra tycker. Slippa få dåligt samvete om man inte ger respons på människors maniska självbekräftande ömkande. Att bara få fokusera på sig själv.

Men ändå så sätter man sig vid den där helvetesdatan varje möjliga dag av rent tvång, av ren nyfikenhet och av ren rastlöshet. Annars missar man något, har man fått för sig. Och när man lämnar den har man fått sin dos av nedtryckande ord. De riktas inte rakt mot en men det ska ändå vara underförstått att det är till just mig. Min värld var så mycket bättre innan jag lärde mig hur man använde datorer.

Jag vill vara sju år igen. Tiden när jag inte hade något att vara svag inför. 

(du tycker inte ens om mig längre, så hur kan du reagera när jag undviker dig?)

Jobb jobb jobb. Och jag gillar det! Minns förra sommaren med fasa och detta är tusen gånger bättre. (Hard to be...) Jag kommer nog falla för det här jobbet. Lagom utmanande och stimulerande. Och mysigt.

Dessutom, igår slutade jag vara hes efter studenten. Och dessutom måste någon ha spetsat vinet jag fick igår. Tre glas skall icke ge minnesluckor. Och... annat... hemskt.

Helens studentmottagning ägde rum i hennes trådgård igår och det var så fint så. Jordgubbstårta fick man också!





Denna dag åkte jag till jobbet för första gången. Personalen konstaterade att det inte fanns något för mig att göra så efter tre kvart av kaffedrickande åkte jag hem igen. Kanske var lika bra för nu känner jag mig sjukare än på länge. Ska tycka synd om mig i några timmar och säga adjö till Christian.   

Igår hade Edit, Erik och jag vår gemensamma studentmottagning. Härliga folk i alla möjliga åldrar från elva till sjuttio samsades i bygdegården. Tack alla som kom, det var sjukt mys och presenterna var oslagbara. Bland annat fick jag en resa till Amsterdam av mina bröder. I höst blir jag borta i två veckor! 

















Bara för dig Carro. Yummy!



Vi gick ut i kvällssolen och förevigade kvällen lite.















Efter klockan ett blev dock några personer för fulla och jag ville bara hem.





Jag önskar mig en helt vanlig måndag imorgon. Om tolv timmar är jag hellre på väg till skolan som vanligt än till jobbets första dag. Ovissheten om hösten kommer förstöra den här sommaren något. Sommarglädjen överskuggas redan av höstdeppet. Bravo hösten, du förstör alltid lika mycket varje år. 

I onsdags fixade vi det sista med vagnen och kände mig tvungen att lägga upp lite bilder därifrån eftersom jag tog ganska många.

Vi höll till i Fole där det finns potatis.



Jultema var vårt tema!











Klassens ansikten på pärlplattor som Daniel tillverkat



























Nu har Sebbe ersatts av Christian och jag kan knappt prata.

Jag vill ta studenten igen, nu genast. Vagnsåkandet var bland det roligaste jag har varit med om. Konstant fest i timmar med lyckligt folk både på vagnen och utanför. Gute var mindre lyckat och när jag kom hem runt klockan tre, med blåmärken och hes röst, så grät jag mig till sömns. Har inte känt mig så ledsen på hur lång tid som helst. Insikten bara slog till, allt underbart är över nu för att alla mina fina splittras för gott. Klassen, jag älskar er så jävla mycket och ni är verkligen bäst.

Satans massa bilder:

Först, obligatoriskt champagnemys och fotografering i Almedalen.











Kören sjöng fint för oss, stipendier delades ut och tal hölls.


Äcklig lunch


Publiken...


...som fick bevittna vår misslyckade utgång (hate to say I told you so)








Upp på vagnen med världens drag som dock är svårillustrerat på bild




















Kille i gul tröja som cyklade efter oss i princip hela tiden




Middagsstopp i Tells Optik lunchrum






Jag hatade när vissa uttryckte sig så här: "Men du, ha det bra för detta är kanske sista gången vi ses" eller så här: "Det har varit så jävla kul att få lära känna dig"

Folk får inte säga så till mig eftersom såna uttalanden bara vittnar om att vi inte kommer se varandra igen och inte fortsätta att lära känna varandra ännu bättre.

Panik, tom, spänd, förväntansfull, lycklig, ledsen, ångest, överväldigad, saknad.  



Jag kan inte fatta att detta är sista dagen i skolan. I Steffen-huset som jag lärt mig att gilla under tre år. Klassen som aldrig mer kommer att vara samlad på samma sätt. Klassen ja... jag tycker att vi kan starta ett kollektiv tillsammans.

Tre år bara flög förbi och dom har varit förbannat bra och förbannat genomjävliga. Men jag gillar inte detta. Jag vill ha studenten att se fram emot utan att riktigt genomleva den. Det är roligare att se fram emot något än att blicka tillbaka och sakna. Jag gillar inte förändringar när allting är så pass bra och speciellt inte såndana drastiska, ofrivilliga förändringar.

Jag begränsade mina låtar till vagnen till drygt trettio stycken och tyckte jag var duktig. Vagnen ska fixas klart idag och snart beger jag mig iallafall mot stan för att fortsätta sökandet efter studentpresenter, samt ha avslutning först i aulan och till sist i klassrummet. A243, kommer jag till och med att sakna dig?!