_____________________________________

Söndagskvällar är speciella. Tvingar mig att somna, blir påkommen av mig själv att jag ofrivilligt spänner mig, helt ofrivilligt som sagt. Måste slappna av. Det är ju vad sömn handlar om, att våga släppa taget och flyta iväg bortåt när man är helt kontrollös. Jag ger upp i kampen om sömnen jag så sällan får på söndagarna, som så småningom övergår till måndagsnatt och måndagsmorgon. Är det för att tröttheten inte finns där, eller är det ångesten som sköljer över en? Inför veckan. Desperata försök att inte snegla på väckarklockans (jävla!) självlysande visare. Misslyckas stort. Den ger mig timme efter timme som jag inte vill ha. En två tre fyra. Fem gånger. Minst. Lyssnar på mina andetag och på elementet. Susar. Koncentrationen övergår till att lyssna på vad klockan har för intressant meddelande. Tick tack tick tack. Suckar och kryper ihop till en boll i mina nytvättande lakan och låter täcket begrava mig. Skönt. Öppnar långsamt ögonen och ser mina självlysande stjärnor i taket. Jag kommer aldrig ta ner dom. Tänker inte på dom ens, men vara där, det måste dom. Linserna är uttagna sen länge, så det är svårt att urskilja varje enskild stjärna. Det blir mer som en stor gulgrön stjärnklump. Försöker minnas hur många timmar det gått sen jag åt något. Åtta timmar. Börjar bli hungrig. Bright Eyes skiva "I'm Wide Awake, It's Morning" rullar runt i mitt huvud som börjar få huvudvärk. Den går på repeat. Det var den senaste skiva jag hörde innan jag la mig i sängen. Min trasiga säng. Texterna, gitarrspelen, rösterna, allt blandar sig i mitt huvud. Inget är i ordning utan hoppar in lite när det vill och tycker det passar.     

Har inget minne av att jag någonsin sov.


Man borde spara på sitt sovklagande om det är den här sången som går runt i huvudet.
Underbar låt. Fenomenal text. Enjoy!

Tvättade mina svarta glasögon. Det fanns spår av katthår på dom. Det förbättrade inte precis mitt synintag.

Drömde roligt. Som alltid. Jag var i skolmatsalen. Innan det hade jag varit i en fabrik full av kött. Jag fick bli vittne till korvtillverkning. Bestämde mig snabbt för att bli vegetarian. Gick över till vegetariansidan av matsalen. Det såg smakligt ut, som nåt man ville äta verkligen. Men det fanns blodpudding att ta. Jag frågade mattanterna varför i helvete blodpudding serverades för vegetarianer. Dom sa att i blodpudding fanns inget kött. Hmpf!
Alla mina kompisar hade lämnat mig så jag stod upp ensam i matsalen och åt för jag ville inte att alla skulle se att jag satt själv. Men alla glodde ännu mera nu när jag stod upp. Blev genomborrad av undrande och fnissande blickar. 
Edit hoppade i sjön och Helen hoppade i snön. Undrar vad detta betyder...
Förresten, det går inte att duscha bort ångest. Nu vet ni det.
Och varför har killar bröstvårtor? Vad ska dom ha dom till?
Det ser konstigt ut annars säger dom.
Men vad ser normalt ut i denna värld egentligen?

Krav på att ha roligt med förväntningar och underhållning, denna tydligen så viktiga kväll. För vad är livet värt om man är själv en veckodag som kallas lördag på sitt rum och ruttnar i sin ensamhet?

Du måste röra din tonårskropp i takt till dunkande, för hög musik alla låtsas gilla i brist på bättre vetande. Dra djupa halsbloss utan host och slem, från en smal tobakspinne så att det gula nikotinet mellan dina vana fingrar fyller och dödar din kropp, långsamt, sakta, spridande. Och hälla i dig den svidande spritdrycken med ett leende. Rakt ner i strupen, utan att röra en min av avsmak. Oavslöjande. Du ska inte låtsas om, bara låtsas. Statusen stiger i takt med dom djupa klunkarna. Du ska skratta högt med en läppstiftsmålad mun, spendera kvällen med din tunga i en främlings mun med vodkasmak. Kanske kräkas upp innehållet från din spritfyllda, illamående kropp. Så att du ger skolan ett samtalsämne på lunchrasten. Söndag bringar automatiskt fram ångesten och minnesluckorna. Dom attackerar, du fnissar och begraver ansiktet i händerna och skyler dom rodnande kinderna. Låtsas ångra, men vill ha frågor. Från nyfikna vänner som tjatar mer än nödvändigt. Som låtsas ha glömt bort mer än dom kommer ihåg. Då har helgen gett dig något. Du har lyckats.