_____________________________________

Sista maj bara regnar bort. Sebbe är här och jag mår skit, fysiskt. Jag vågar inte ta tempen om det visar sig att jag har feber också. Då går jag hellre ovetande och gör allt som jag annars skulle göra dessa dagar och inte skulle kunna göra om det visade sig att jag hade feber. 


 

Okej, säkerligen världens bästa cover. SERIÖST!


Jag vågar inte ens påbörja mitt urval av låtar till vagnen. Min festspellista rymmer cirka tvåhundra låtar, och jag ska välja ut tio stycken... Enough said.

Hur tillät jag dig att äntra mitt huvud
Jag anade inte hur mycket skada du kunde ställa till med
Hur bra du kunde hålla dig fast än idag
Hur svår du skulle bli att förtränga

Du och jag ett vi i snart två år nu

---

Det var en riktigt rolig eftermiddag med klassen och vagnfix och fortsättning följer imorgon. Nu stinker jag målarfärg och är uttråkad. Känns som att alla är upptagna eller sjuka ikväll.

En helt underbar eftermiddag och kväll.
Nu snart ska vagnen fixas. Den kommer bli ful men jag kommer vara för full för att bry mig om det på torsdag. Dessutom kan fult vara snyggt ibland.
Och det enda egentliga som kvarstår av gymnasiet är några timmar på onsdag, när vi ska få våra betyg och avsluta hela skiten.

Men hjälp.

Varje gång jag sätter mig för att skriva här är det oundvikligt att tänka på studenten och det (vad?) som kommer efter. Det är det enda som rör sig i mitt huvud. Jag har en halv skoldag kvar i hela hela hela mitt liv. Allting är så oklart och i höst kan jag befinna mig vart som helst. Aldrig förr i mitt liv har jag kunnat tänka den tanken: "Om några månader avgör jag helt själv hur mitt liv ska se ut". 





Jag kan bara ana hur dessa sommarmånader kommer bli. Jag känner på mig att jag kommer jobba för mycket och inte ha tid med så mycket annat. På tisdag får jag veta och jag kan inte säga nej.



Jag får ständigt känslan av att ingenting spelar någon roll längre, och att det kommer dröja innan det gör det igen. Allting har tagit en paus på något sätt (här sitter jag och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt)
 
Vet knappt vart jag har någon längre, ni som jag skulle ha livet ut. Er som jag verkar ha tappat alltför mycket på vägen. Alla bekymmersfria timmar jag spenderat med er börjar bli bortglömda och avlägsna och obetydelsefulla. Det är så lätt att säga "vi kommer, vi ska, vi måste höras varje dag" men jag tror inte på det. Vi kommer troligtvis befinna oss hur många långa mil som helst ifrån varandra och sakta kommer ni blekna för mig och jag för er.
Och hur ska vi fortsätta att prata när ingenting längre för oss samman? En dag tar allt självklart bara slut och den dagen är fan nära. 

Vad hände då, vad sker nu, vad händer sen?

Tiden bara går och jag hinner inte ändra på allting, jag hinner inte stoppa den. Allting jag aldrig gjorde som jag ångrar. Ångrar det mer än allt jag gjorde som jag ångrar.

Precis som vanligt. Jag är så jävla trött på det men det är bara att fortsätta låtsas två veckor till så får vi se sen.



På fredag är det full i skolan som gäller. Jag har längtat efter det i tre år.

Nästa vecka händer allt. På torsdag ramlar vi in i framtiden.

En okänd tjej kom fram till oss på balen och sa "men alltså kan ni fatta att det är vi, VI, som är på balen nu? Kan ni fatta det?!" Nej, sa vi.

Det är fan inte greppbart att det är vår tur redan. Vart tog alla åren vägen?

Fan vilken dag och kväll det var igår. Det var helt enkelt bäst och sjukt underbart. En av de bästa dagarna i mitt liv och tusen gånger bättre än vad jag förväntat mig. Jag vill bara göra om det. Vi stannade till stängningsdags vid två och dansade i våra klänningar och kostymer.

Idag är det inte bäst. Mina fötter lever knappt efter cirka fyra timmars barfotadansande och nästan tio timmar i klackskor, rösten låter som pubertal tonårskille och jag är rätt skakis. Men det var så jävla värt det!

Fotografen för igår, mamma, har haft manuell inställning på kameran och inte ställt in skärpan. Därmed är alla kort suddiga. Klant.

Detta är mina kort, utom de fyra nedersta som en Daniel Wahlgren plus två random tjejer har tagit. Tack för lånet!

















This time

...och där tog mitt sista skolarbete slut. Det slutade med en tråkig historiauppsats på fem sidor. Jag tror jag ska avsluta denna kurs med att bränna upp den historiska historieboken.

Imorgon gäller det.

Jag bestämde att idag skulle vara en ledig dag och att jag skulle slösa bort den i solen. Det lyckades och nu knaprar jag tabletter mot min förkylning. Jag väljer väl valda dagar att vara sjuk säger jag bara. Fast antar att jag får skylla mig själv (eller på alkoholen i onsdags som fick mig att tro att jag inte alls behövde någon jacka någon gång under dagen)



Håkan Hellström, kom till Gotland i år igen för du har gjort det så bra de två senaste åren.

(Dessutom, min extramobil jag har medan min andra mobil är på lagning i typ ett halvår är nu permanent diagonalt spegelvänd av någon anledning så skicka helst inga sms till mig för jag måste skicka dom till mammas mobil för att kunna läsa dem och sen svara från min mobil och eftersom jag inte kan tyda vad jag skriver så är det upp till er att tyda smsen och det är inte lätt alltid, plus ganska omständigt. En liten parantes bara)

Himla fullt upp ungefär hela tiden. Mössan är officiellt på och allt har dragit igång. Dessutom har jag endast en (förvisso sjukt stor) uppgift kvar i skolan. Men ändå, en liksom! Plus att jag börjar jobba om tre - fyra veckor. Jag är lite rädd.

































Och ganska förkyld och brunbränd.

Fy fan vilken hemsk natt jag hade. Sov max två timmar på grund av att jag är så stressad över allt som händer. Nej tona ner allt detta snälla, det går inte att njuta av denna tid när det är miljoner saker som måste fixas.

Jag börjar bli sjuk dessutom.

Blev iallafall färdig med mitt fotokompendie idag. Jag är inte speciellt nöjd men nu orkar jag inte bry mig om skolan mer. Jag har redan gjorde det i tolv år, det räcker. Tragiskt nog hänger mina möjliga mvg:n på hur bra jag presterar denna vecka så jag tvingas bry mig. Och jag gillar inte vg:n speciellt mycket, dom ser så... små och ensamma ut. Dom saknar sitt m. Därför pluggar jag som ett fån just nu. 

Nu blev jag en av många som fastnade för Lars Winnerbäck. Men lyssna på texterna, tänk att ha begåvats med sån låtskrivarförmåga. Ungefär varje rad han skriver är värd att citeras.



JÄRNVÄGSSPÅR




vi känner varandra genom
tusen fenomen

---

Snart ska det planeras inför studentmottagningen den femte juni ihop med Erik & Edit (eftersom vi har så lite släkt på Gotland allihopa och knappt skulle få ihop något folk, och dessutom kändes det lite självklart att det skulle vara vi tre som tillsammans firar att vi har tagit studenten)
Mina syskon skulle försöka komma allihopa, men Sebbe kommer till den tredje juni istället och var tvungen att åka samma dag.
Jag får iallafall träffa dem alla under loppet av tre dagar och det tycker jag om. Det är orättvist att storebrorsorna bor utomlands och så långt ifrån.

Nu känns det nästan värt att ha genomlidigt denna helvetesvinter när det är sånt himla underbart väder idag. Nästan. 





Jag har lyckats skaffa en hyfsad bränna på två timmar idag (tack mamma och pappa för era lätt-att-bli-brun-gener!)

---

Vi har korkade galna söta napplamm i trädgården och äntligen fick jag fota lite.















Tom & Jerry är det någon idiot som döpt dom till. Jag borde lägga in mitt veto och döpa om dom till något mer manligt, som typ Brad & Ulf men orka.







Nyklippt gräs, grillat och sol. Bland mina största lyckopiller.

Denna eftermiddag fick mig laddad inför sista betygsavgörande veckan. Ikväll stannar jag hemma dessutom. Min första totalt utgångsfria helg sen... februari?

Internet gjorde ett uppehåll här i Hejnum på grund av högtrycket. På grund av högtrycket?! Bättre ursäkter har jag hört, det där lät bara konstigt.


Försök att komma ihåg mig ändå
och du är oförstörd för mig
för nya dagar väntar med nya tidsfördriv

för oss

Allting lockar, utom det jag har. Såklart.
Imorgon blir det iallafall Edit & Erik & Idas och min efterlängtade filmkväll. Så mysigt och välbehövligt.
Om exakt tre veckor är det dags. Allting känns så avlägset bara. Jag saknar allting som har varit och det är just det som skrämmer; nu kommer inget bli som förr.

Jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här

Och så säger vi hej då (vi kommer nog aldrig ses igen om inte våra vägar korsas som av en händelse men vi har åtminstone minnena kvar)



En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Nej fy fan. Detta blir en dag fylld av ångest och huvudvärk. Great!

Sävefestens två timmar var faktiskt roliga. Synd att jag bara kommer ihåg hälften.

Jag vill bara sätta igång och få allt överstökat. Längtar faktiskt till hösten. Det ser ju ändå inte ut att bli någon sommar i sommar och jag får väl va vitare än snö.

Kommande vecka: Mösspåtagning & balen. Två redovisningar och tre inlämningar. Och då har jag ändå varit duktig och redan lämnat in två uppgifter som också skulle varit inne då.
Bra framförhållning lärare, jävligt bra.

Och jag hatar hockey-vm som har ersatt alla bra tv-program.

Jag gillar nog fåglar bättre än vad jag gillar människor. Iallafall somliga.







Turning from normal to bitter to sad
Hope was the last thing that I ever had

Tjänade ytterligar fyrahundra nyss och eftersom jag börjar sent imorgon ska jag väl gå och leta efter mösspåtagningklänning, fast allting känns helt värdelöst. Ska väl ändå ha vinterjacka och termobyxor på mig då.

Jag vill ut och fota men det blir ju bara skitbilder i detta skitväder. 


Lyssnar på Nick Drake med Laakso och ville att den skulle ha en plats här men självklart fanns den inte på youtube. Det får bli några bra rader ur den istället:

writing new songs with a world getting worse
singing new tunes about changing the world
and I do believe that I, I do believe that I can

Undrar om allting skulle gå åt helvete om man slutade att bry sig om allting

Alltså det kan vara ganska kul att driva med två stockholmare på en bänk mitt i natten på Hamnplan. Ganska kul ja. Helt godkänd kväll igår verkligen.

Markus Krunegård - Idioter



Inget är på riktigt längre
Du har tänkt tillräckligt, tänk inte mer
Idioter, varför finns det inga kvoter för idioter?

Det finns en sak som alltid består: idioter. Försvinn ur mitt liv för jag kommer aldrig varken sakna eller älska dig för resten av mitt liv. Du tror att du är så stark men man ser rätt igenom dig hur trasig du egentligen är. Jag känner ingenting för dig längre, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Antagligen skratta för tro inte att jag slösar tårar på dig.
Fortsätt förstöra ditt liv medan jag ser på.

Jag tvingar mig själv att klara mig igenom detta. Nedräkningen har redan börjat för länge sen. Jag kommer aldrig se tillbaka igen.

"Öppen hand allt rinner ut"

Dig... det går inte. Inte längre. Har vi någonsin varit en bra kombination? Hatet skymmer min blick när jag ser på dig.  

Det borde vara förbjudet att kolla igenom gamla sommarbilder när det är maj och fem (säkert minus)-grader ute.





En älskad dag med älskade människor.

Vädret utanför gör ju så att man överväger att hänga sig.

Men först ska jag bege mig till Malin på fest! Och sen krogen.



Och fan, telefontiden på hemtelefonen sträcker sig till två och en halv timme innan den dör. Man hinner ju knappt säga hej på den tiden.

Nu spelar spotify Kristian Anttila för mig men jag ska byta till något mer peppande samt dra ner rullgardinen och sätta på värmen och glömma allt och göra mig iordning. 
 

Hoffmaestro - Highway man

Alltså denna låt... Hoppas fan!

Igår var allting så sjukt bra att man inte kan annat än att älska igår. Solen lyste hela kvällen utanför medan vi åt, drack, hade frågesport och, som alltid, skrattade helvetes mycket.

Sen blev det Wallers i mer än tre timmar med några stycken vilket såklart också var jättemysigt. Låt detta aldrig ta slut. 

Angelika jag lånar lite bilder av dig:























Idag är jag hemma och nästan ledig. Underbart! Och jag ser fram emot fredag väldigt mycket. Livet lekar ganska mycket i dessa tider.  

Och snöhelvetet lämnade oss med massa kallt och en grå himmel. Är detta maj eller februari? Vädret måste rycka upp sig om jag ska bli sugen på att gå på bal och ta studenten.



Snart bär det av mot Hamnplan med de där fina människorna man har träffat idag och det kommer bli jävligt kul. Jag kommer sakna dem galet om en månad och framåt. Det är som att man nyligen insett hur mycket man gillar denna klass och att det snart inte är så självklart att träffas nästan varje dag. Då tar man så många chanser som möjligt att ses och fan vad jag gillar det.

Lite nytt från världens snuskigaste man. "Olagligt bra" för att citera någon random. Kan inte annat än hålla med, det går inte att inte gilla det här!


Allting bygger på ett stort missförstånd som faktiskt gav något bra med sig:
Jag slipper dig.

Imorgon är det studentmiddag på Hamnplan med klassen, föräldrar, lärare och några syskon. Förhoppningsvis någon lättare form av utgång efteråt eftersom vi är praktiskt taget lediga på torsdag. Det är äckligt nära nu, mindre än en månad kvar.  

Annars är jag ganska likgiltig och längtar tills allting får ett slut på ett eller annat vis. Allting som finns med på min att-göra-lista ger mig huvudvärk. Önskar att jag kunde rensa och radera lite tankar i mitt huvud som ständigt återkommer men som inte är välkommna.

"Vi har fått in närmare 115 ansökningar som alla höll mycket hög kvalité och vi har tyvärr bestämt oss för att inte gå vidare med din. Tack för din ansökan och välkommen att söka igen nästa år".

Är det inte precis vad man vill läsa efter en deprimerande måndag? Men vad är grejen med att ens ansökan är baserat på ett personligt brev? Alltså måste jag bli en ny människa (eller förbättra mina skrivarkunskaper, för att komma in på en fotokurs...) tills nästa år för mitt personliga brev kommer knappast låta annorlunda bara för att ett år har gått. Ologiskt.

Hösten kunde inte bli mer oklar för min del. Jag känner inte för att överhuvudtaget göra någonting. Snälla kan jag få göra ingenting så länge jag vill.  

Och helt plötsligt har jag cirka sextusen kronor. Snyggt att gå från cirka två hundra spänn till sextusen över en helg.

Fast jag hatar pengar. Pengar borde inte existera. Ingen borde ha pengar för då skulle världen blir fin. 

Utan dig vore livet ovärt. TOTALT OVÄRT.

---

Treafesten var tre shots för mycket på Hamnplan och helt twisted. Valborg innehöll kundvagnskörande i en jävla fart nerför Visbys backar och till slut ersattes passageraren Carro av en femtioåtta-årig gubbe som ville ha en kindpuss men han fick bara ett "varsågod för skjutsen". Det var hardcore, uttryckte han sig.
En så in i helvete rolig kväll och just nu är jag för glad och speedad på grund av spriten och för lite sömn och för mycket adrenalin.

Det enda molnet på min himmel är att det är första maj vilket betyder alldeles för få dagar kvar tills studenten. Varför kan inte mitt liv vara skit så att jag längtar tills det nya livet börjar? Just nu är jag alldeles för nöjd med min tillvaro för att längta efter något annat, något bättre.