Han läser i sin tidning om ett land, ett där dom alltid sätter tron i första hand

-
När jag kom hem lite för tidigt för påsklov fanns det några söta lammungar hemma. Det var inte riktigt samma exaltion som när jag var tio år men lite fanns där.
-

-
Annat jag har gjort under påsklovet:
- Inte ätit en enda godisbit, men bakat desto mera. Konstaterat att jag skulle bli en fantastisk hemmafru om jag inte tyckte det var så himla tråkigt att bara vara hemma.
-
-
-
- Ätit glass från glassbaren i vinande sol med bästa gamla kompisarna. Som jag har saknat dem, och glassen.
-
-
-
- Haft kroppkakekväll med Erik & Edit. Några timmar tog det att göra kroppkakorna, som skulle ha räckt till mer än dubbelt så många personer än vad vi var. Men mysigt var det. Och gott.
-
-
-
Monsters in the valley and shootings in the alley, and people fall flat at every turn, there is no straight and narrow, offload your wheelbarrow, and pick up your sticks and twigs to burn.
-
-
-
-
Längst fram i en skön tygsoffa placerade Edit och jag oss. Framför oss: Emil Jensen och Jennie Abrahamsson i några timmar. Och earth hour. Klimatfrågeställningar, fair trade märket, miljön.
Vid halv nio släcktes Roxy-biografen ner till ett rödskimrande mörker. Stearinljus lyste upp Emil framme på scenen, där han satt och spelade akustisk gitarr. Efteråt fick båda de två kramar för sina framträdanden. "Bra som vanligt", sa jag till finaste Emil.
-

-
Alicia lyser upp tillvaron med små leenden och Gabriel pratar som aldrig förr. När jag kommer hem till familjen Nyberg hör jag någon som skrattar högt på andra sidan dörren. När jag öppnar springer Gabriel fram till mig och kramas och jag kan inte känna mig mer välkommen.
-
-
-
-


Insikten:  När man inser vilka som verkligen betyder någonting. År av gemensamt liv kan spela en sådan liten roll och nya människor som gör intrång kan betyda allt. Hur lika man än var förut, precis lika olika kan vi vara nu. Ensidig kontakt som tänjs till bristningsgränsen. Till slut brister det mellan oss.
Väl tillbaka i Stockholm planeras det mest inför reportageresan till London nästa vecka. Återförenas med fina vänner jag inte träffat på många veckor och en känsla av välbefinnande infinner sig när jag sätter mig i skolbänken igen. Igår blev jag full utan att betala en enda krona. Idag har jag smått dåligt samvete och ett trött huvud. Snöflingor täckte våra kroppar när vi gick hem i den väldigt tidiga morgonen. Det kanske var naivt att lämna vinterskorna på Gotland.
-

RSS 2.0