This feeling is wonderful, don't you ever turn it off

-
Så var ännu en sommar passerad. Lagd tills historiern och inte speciellt välarkiverad. Lite foton finns, speciellt från förra veckan när jag och Joakim höll till i hans stuga vid havet i några dagar och hade det så mysigt man kan ha det:
-
-
-
-
-
-
-
-
Och från i helgen, en bra kräftskiva hos Ida med snaps, fint folk och prat om gamla minnen till långt in på natten:
-
-
-
-
-
-
Även någon bild från när Roger visade mig raukarna i Ljugarn och vi satt och pratade i timtal:
-
-
-
Om två veckor börjar mitt nya liv. Det känns så overkligt och långt borta att jag ännu inte hunnit bli nervös, det känns som att det aldrig kommer hända ändå liksom. Och jag tänker på dig, på oss. Du har placerat dig så fint i mina minnen och jag vill inte förlora dig, vill att du ska finnas i mitt nu. Jag vet att jag kommer att bli galen på avstånd som inte kan raderas, på saknad som inte kan botas och på en säng med bara mig i.
Jag älskar att få somna med dina armar tryggt runt mig, att pussa dig tills du vaknar med ett leende, att stryka din vänstra handflata medan du kör bil, att dra fingrarna genom ditt mörka hår, att höra dig dra en djup suck när du tvingas gå.
-
-
Mörkret faller allt tidigare om kvällarna och att kasta sig ut i havsvågorna är det inte längre tal om. Jag tycker övergången från sommaren till hösten är värre än själva hösten. På hösten är allt så definitivt, hoppet är borta och man har accepterat att nästa steg är en kall vinter.
(Touch me I am going to scream)
-

Du är det finaste jag vet


Den trettionde juli blev det vi, mitt i natten. Och jag kan inte få nog av honom.




RSS 2.0