_____________________________________

Du kan inte tröttna på den! Det är den enda låt jag har lyssnat på idag.

Jag har sökt elva sommarjobb nu, tio på Kneippbyn och ett på Clarion Hotell. All denna press vem som är bäst på det och det, vem som har jobbat mest innan, vem som är bäst anpassad för detta jobb och bara neeej, orka.
Men jag gör det nu, så att jag kan slippa tänka på det över lovet och i Uppsala.

Just de Uppsala, snart kommer jag. Äntligen, äntligen, äntligen! 

Idag tog jag iallafall ny bild till mitt körkort. Plus att jag fixade nytt busskort, och bankkortet mitt anlänade igår. Trekortet kunde jag få ett nytt, sa festkommitén. Allting ordnar sig ja. Men min studentmössa kommer om en månad. That's right, en månad.  

Nu ska jag äta nåt klokt för första gången idag, packa och även använda min älskade nässpray som jag inte kan överleva utan i dessa dagar.

Vi hörs på onsdag. Tänk på mig så tänker jag på er.

Lever i en dröm och vaknar upp i en verklighet. Det känns bra. Även fast drömmen är riktigt fin.  

Nästan varje dag denna vecka är korta skoldagar och på torsdag hämtar jag min stundentmössa. Studentmössa! Ah, shit.

Har bara några ynka redovisningar kvar och nåt prov och nån inlämning hit och dit. Sen kommer denna tid aldrig mer tillbaka. Hundra självklara dagar kvar. Nyss var det tvåtrefyrafemhundra. Man kunde inte nå den dagen men nu ser man den snart.

---

Jag gillar det mina dagars fylls med. Det betyder och är meningsfullt och känns som himla fint. Jag lever äntligen igen.   

Jag har iallafall valt ut de hjärtan som jag vill ha med mig på min livsväg ända till slutet. Ni är bäst och jag kommer aldrig släppa er på riktigt för ni är min drog. Jag utan er finns inte, det får aldrig hända. Ni värmer upp vintern mitt i vinterkylan liksom. Precis när det känns som att man faller står ni där bakom och räddar alltihopa. Vänder nederlag till fortsättning. Och med er vill jag alltid fortsätta.    

Helgen bjöd även på...

• Förkylning. Som gjorde att jag vaknade fem imorse av att inte kunna andas normalt. Men jag fick två och en halv timme på mig att fixa till mig, lyckat alltså!
  
  
• En baldejt. Nu är det bara bil, klänning, hårfixning och skor kvar att greja... Haha nej men det blir nog kul!
  
  
• Resa till Uppsala bokad! På fredag eftermiddag avgår båten och på tisdag natt kommer jag hem. Detta sportlov kan inte bli annat än lyckat!

 

Min nya favoritlåt. Louise jag tackar dig stort!

Lyckad helg, definitivt. Har fått med det mesta jag vill att en helg ska innehålla. Bara några människor som saknades. Men fyllan blev precis lagom i fredags, inte för mycket och inte för lite.
Men jag saknar mitt körkort, mitt busskort, mitt treakort och mitt bankomatkort som försvann i fyllan och antagligen ligger någonstans på Visbys gator. Kom hit!

Igår åkte Emma och jag hem till Carro och åt tacos tills vi mådde illa, kollade på gamla kort i timtal och såg film, fast jag kunde inte hålla mig vaken alls.

Men jättemysigt och såna kvällar har det varit brist på tycker jag.  

(Om jag hade haft energi och inte massa annat för mig skulle jag ha lagt upp fina bilder här som jag nu har på min dator men det kanske blir en annan dag som det känns som att jag säger till allting nu för tiden)

Imorgon slutar jag kvart i elva. TACK.

The town is so small
how could anybody not
look me in the eyes
the way that I drive by

Ge mig sena varma lättsamma fantastiska underbara problemfria älskvärda minnesvärda fina sommarnätter.

Och ta mig så långt ifrån kalla sega uppgivna likgiltiga onödiga hatade deprimerade jävla vintermornar.


Så gör du mig lycklig för stunden. 


Februari har bara rusat förbi. Hur kan nitton dagar kännas som en vecka?

Ikväll ska jag iallafall dricka och dansa med fina människor. Dricka och dansa bort allting som inte känns bra.  

Förutom PMS.

Jag-måste-plugga! Verkligen, fan så mycket det blev på en gång nu. Och sommarjobbssökande upp på de. Och praktik snart. Men jag mår ändå förvånansvärt bra. Det känns lätt att gå upp klockan sex på morgonen och bege sig till skolan. Jag vet inte varför och orkar inte ifrågasätta det heller. Låt mig bara må bra, och tack min önskan gick i uppfyllelse. 

Alltså jo det är The Shins som gäller i mitt liv nu. Mysig video, om man gillar sånt.

'








En väldigt fin tjej i en väldigt fin kväll. Jag har nog fått en överdos av hemmet men du räddade mig i massa timmar igår och idag.

Tydligen är det alla hjärtans dag idag. Gäller den dagen bara för lyckliga hjärtan?

Dagarna springer verkligen iväg och jag gör mitt bästa för att hinna med och leva med dem. Jag förstår verkligen inte vart all tid tar vägen. Snart är det ju mars. MARS! Mars är en halvt officiell vårmånad där vårtecken börjar dyka upp titt som tätt. Hjälp, sakta ner tiden (Förlåt tiden, jag är väldigt krävande och begär nog för mycket när jag ibland vill att du ska gå långsamt framåt och ibland ska du bara skynda på allt du kan)

Men jag vill hinna uppfatta min sista gymnasietermin något faktiskt. Jag känner mig helt tom när jag tänker på att det bara är några ynka månader kvar med denna klass. Jag kommer ha allvarlig separationsångest från dessa underbara människor i BF07b.

 

Snart bär det äntligen av till Helen som jag har saknat massvis!

Jag fick ett ordentligen sug efter denna gamla goding

The Shins - Caring is Creepy

Hemkommen från en helt fantastisk fjällenresa som jag mer än gärna skulle vilja göra om. I fem minuter hade jag den där "fy fan va skönt att vara hemma igen"-känslan. Nu är den känslan död för länge sen och jag saknar att vakna upp till tjugo minusgrader i Tärnaby i Åkerlundska gården med den finaste klassen genom tiderna. Gå ner och äta frukost för att sen dra på sig skidkläderna och skidorna och ta liften upp i backen och bara åka hela dagen. Och äta. Och umgås. Och bada bastu. Och sova. Och skratta. Och allting om och om igen för man blir aldrig trött på det.

Tog inte så många bilder men bjuder på de flesta jag tog. Kommer nog upp fler bilder om jag kommer över flera. Jag saknade min systemkamera där uppe iallafall.

Utsikten när man vaknar...


Jag i full mundering



På vägen upp i liften


Bakom ryggen på mig i liften


Vackert överallt


På toppen


Galet fin backe


Ännu en


Men åh så jävla kul


Eva lärare och bitar av klassen i väntan på att få åka ner


Stavkrig


Oliver bromsar


Wictor stylar


Min alldeles egna sötnöt i backen


Som sagt, tjugo minus. Håret och ögonfransarna fryser


Jag och min matgrupp lagade tvåhundratio fiskpinnar. Det blev nittio över...


Emma (?) på pendeln på hemvägen


Vilken tur att Helen kan få mig på andra tankar imorgon iallafall. På något sätt få bort alla underbara fjällenbilder från mitt huvud så att saknaden minskar lite. Men jag har saknat mina gotlandskompisar något oerhört under först mina sjukveckor och nu under dessa dagar, så lite lättad att ha återkommit hit är jag allt. Vi har veckors missat prat att ta igen!

Idag ska jag mest ta itu med den oundvikliga uppackningen, återhämta mig och komma till rätta. Och även ta min sista penicillintablett!  

På måndag morgon lämnar jag ön tidigt för att bege mig till arlanda, hoppar sen på ett annat flyg till hemavan och sist men verkligen inte minst: taxi till slutdestinationen TÄRNABY! 



Så himla underbart!!

Har nog aldrig känt mig så besviken i hela mitt liv.

Inget fjällen för min del. Kan knappt få in det i huvudet. Alla månader av planerande, spenderande, förväntningar och allt är totalt bortkastat.
Det kommer ta lååång tid för mig att hitta tillbaka till mig själv igen.

Jag har glömt bort hur man pratar. Jag har glömt bort hur man ler. Jag har glömt bort hur man lever. Och ingen kan ens va i närheten av mig med risk för att bli smittad och jag vill inget hellre än att bara umgås och mysa.

Varje minut kommer jag tänka på klassen och hur underbart dom har det, och när dom kommit hem kommer dom prata om hur underbart dom har haft det. Och jag kommer sitta där och försöka le men kommer försöka hålla tårarna inne alltså.

Kommer aldrig klara det här. Kommer gå sönder brytas ihop brytas ner bli deprimerad.

Det här är ett rent helvete. Ett rent fucking jävla fan skit kuk helvete!

(känns som att jag kommer sitta här hela natten för jag är livrädd för att gå och lägga mig, jag vet att jag inte får någon sömn så länge jag är sjuk och så har jag mentalt gett upp för stunden)

"Nu ser du iallafall inte ut som att du ska dö varje gång du sväljer"

Välkommen till mitt glamourösa liv. Tack alla som önskar mig krya på sig, det värmer så fint <3

Jag vill bara pausa livet just nu. Halsfluss och penicillin och jag har knappt ätit på hela veckan vilket såklart gjort mig äckligt svag. Orkar knappt gå upp till mitt rum så att ens stå upp på ett par skidor känns fruktansvärt avlägset.
Och min röst är borta... När jag väl får fram den låter jag som en 50 årig gubbe som rökt två paket cigg om dagen i 35 år.

Jag har lämnat huset tre gånger på tio dagar. Inte okej. Jag är desperat på allting och ägnar mina patetiska dagar åt att tycka synd om mig själv. Saknar närhet och värme så oerhört. Saknar alla fina människor och saknar redan mamma som åkte till New York idag.

Vilket liv, vem anade att det skulle bli såhär genomjävligt?

Har inte kunnat sova sen halv två i natt för varje gång jag sväljer vaknar jag. Idag blir det förhoppningsvis doktorn så han kan skriva ut penicillin eftersom allting har förvärrats och jag hade nära 40 grader feber med tillhörande feberyra.

Allt jag vill är att bli helt frisk och bara lämna huset och kunna äta klokt igen. Jag saknar skolan faktiskt (trodde aldrig jag skulle skriva det)

Jag äter massa olika tabletter nu iallafall och känner mig som en gammal kärring.

Tack och adjö

Nej fanfanfan om jag missar fjällenresan. Vaknade efter några timmars sömn med 39 graders feber. Min hals försöker döda mig, huvudet känns som det ska sprängas och mina öron piper. Får dessutom inte ta några som helst feber-eller värknedsättande tabletter på grund av min kortisonkur som håller på några dagar till. 

Jag brukar vara hemmasjuk cirka fem dagar varje vinter och just denna vinter ser det ut att bli tio dagar, och självklart denna vecka vi ska resa bort. 

Jag är så jävla besviken. Kan inte missa mera nu.