Contrast and compare between the busy ones and the ones that don't care
Sjuk. Igen. Orkar snart inte mer.
Varje dag tänker jag på Uppsala. På livet som kunde ha varit men som aldrig blev.
Att leva här känns som att man missar något. Väntar, längtar, önskar efter dagen då man kan slå sig fri och skapa som man själv vill. I detta nuet väntar man ut dag efter dag. Snart börjar mitt riktiga liv, håll ut.
Allt jag önskar är att ni ska slutade fråga, slutade bry er.
"Om jag beter mig ännu mer påfrestande skulle ni bry er mindre om mig då?"
"Nej"
Tryck i mig antidepressiva medel så blir jag precis som ni vill ha mig.
Jag förstår inte vad jag gör här längre. Vi lever tillsammans men ändå så mycket var för sig det kan bli och vi kunde inte vara mer olika och missförstådda. Det är ni mot mig och ensam står jag än en gång.
Men nej här är inget fel. Jag sätter på mig ett leende och går vidare. För om man ler visar man att inget är fel och då slipper man frågorna. Här finns inga tårar för det finns inget att gråta för. Jag skriker ändå inombords. Tur att inte inombords syns utanpå.
Om det är detta som kallas för liv har jag inget att vara rädd om.
Otroligt hur man kan brytas ner av sig själv.
Ni lever i sån jävla förnekelse. Pratar man inte om problemen existerar dom inte. Jag kommer göra allt jag kan för att inte bli som er. Vart gick allting fel egentligen?
The letters on the pages that you memorize
Ikväll räddar denna flicka mig från en händelselös kväll.
Äntligen ska vi ut!
(igår fick jag mitt studiebidrag och idag tog allt slut på två minuter tack vare att studentkryssningen i april skulle betalas, ska bli himla intressant att se hur en månad utan pengar ser ut)
Nej nu ska kameran laddas.
Everything is never as it seems
Back on track, det är egentligen min enda känsla just nu. Smått ironiskt att enda dagen jag är i skolan på hela veckan visar det sig att vi inte har någon lekton från åtta - halv tolv. Klassen drog hem till Svante och såg film istället. Mys.
Om en vecka är det dags, fjällen here we come! Det är glädje att ta sig bort härifrån då och då (ofta och ofta). Och med BF07b med på resan känns det som att det kommer bli sjukt mycket skratt och roliga moments.
Jag ska kolla massvis med second hand i Stockholm när vi mellanlandar lite där. Utbudet på Gotland existerar ju knappt.
Apropå ingenting och allting, otrohet-är-så-jävla-lågt. Jag kokar lite av ilska när jag tänker på allt du har gjort och fortfarande, uppenbarligen, gör. Du kommer aldrig få min tillit igen och ingen kommer kunna lita på dig, du förtjänar inte det. Ge dig, du förstör bara dig själv, förstör andra.
Ikväll får det fan i mig hända något kul, jojo. Jag vill dansa.
Det där var bra nätter, det där var fina nätter
Så skön. Praise You - Fatboy Slim.
Och idag vände allting. Jävligt befriande.
I was feeling the night grow old and you were looking so cold
Det här ett riktigt jävla helvete och det sista jag behövde. Har sällan varit med om något värre och mer påfrestande. Fasar för dessa sömnlösa nätter som har blivit en dålig men ofrivillig vana.
Behöver tio sömntabletter (eller åksjukepiller, dessa ska inte underskattas) så kan jag gärna vakna tills detta är över.
Ge mig varma vårdagar som bevisar att vi har genomlevt och överlevt ännu en vinter, och så att jag kan andas klokt igen. Är trött på denna ständiga omringning av vinterkyla.
Om tio dagar ska vi ge oss iväg till ännu mera kallt. Jag har aldrig upplevt 40 minusgrader förut (antagligen har den rekordkalla 40 gradiga kylan avtagit nu men kallt är allt vad det är där uppe i Tärnaby).
Fan vilket isolerat, fult, osocialt liv jag lever. Så frustrerande att bara sitta och stirra på tv eller datan hela dagen och samtidigt koncentrera sig på att inte klia på dessa hundra äckliga utslag som nu finns överallt verkligen; tungan, fingrarna, tårna, ansiktet, magen, ryggen, benen, armarna, håret. Jag gör allt jag kan för att undvika att se hur jag ser ut men det är svårt att inte se sig själv i flera dagar.
Jag saknar alla. Jättejättejättemycket.
I'm alone above the atmosphere, and no one looking up can find me here
Cause I can close my eyes and disappear, when I climb the stairs to watch the sun
'Cause I'd get a thousand hugs from ten thousand lightning bugs
Åh lyssna lyssna lyssna, genast! Nyupptäckta älskningar (bonus för mysig video också)
Doktorn idag. Diagnos: Troligtvis biverkning av Ipren. Fick en tio dagars kortisonkur "Du är nog vackrare redan imorgon" sa han.
The bad touch
Jag kan inte ens kolla mig själv i spegeln. Det är inte klokt hur dåligt man kan må av sånt.
Måste skaffa sömnpiller så man kan sova ifrån den här skiten som bara blir värre och värre.
Yesterday yesterday yesterday
Dessa två är ju lite lyckopiller i människoform ungefär.
Riktigt kul, och jag rekommenderar att kolla Carros blogg för att få läsa en "konversation" som utspelade sig igår mellan mig och Lotta som åtminstone fick mig att skratta!
Lotta har massa fler bilder som jag gärna skulle vilja ha. Hehe. Tack.
Idag mår jag skit, fysiskt. Inga konsekvenser efter gårdagskvällen utan det är mina utslag som förökar sig som kåta kaniner och om jag ser ut såhär imorn blir det säkerligen ingen skola för mig. Ska till doktorn istället. Jag har sovit några timmar denna helg, inte sovit någonting i natt för jag var upptagen med att klia mig och hosta upp mina lungor, haha värt.
Dessutom (stå ut, snart har jag beklagat klart mig) har jag haft ont i fötterna i några dagar, samt drabbats av förkylning, hostat som en gammal kärring och halssmärtor på de. Och mitt hår går inte att borsta längre så antingen klipper jag av det eller skaffar dreads, jag har gett upp.
Baby body
Fina du. Fina ni, som man måste lära sig att säga nu. Tack för igår.
Fick någon sorts allergisk reaktion av någonting igår (fast jag inte är allergisk) och det är så mitt utseende kan beskrivas; som en hel jävla allergisk reaktion. Peppad...
How could I begin to finish what I couldn't start?
Åh tacktacktack Lotta för att du visade Youth Group för mig, bäst! Sjukt soft musik som verkligen förtjänar att få en chans. Vissa instrumentala låtar låter precis som sådan musik som spelas inne på Solkristallen, underbart avkopplande (mindre avkopplande när Spotify-reklamen tvärt avbryter mitt transliknande tillstånd).
Har lyssnat konstant på dem i snart en vecka nu och mer lär det bli.
Cars
Några notervärda händelser angående bilar som utspelat sig denna eftermiddag:
- Var läskigt nära att krocka med en bil som körde ut mitt framför mig. Adrenalinruset var ett faktum och allt jag tänkte var "nu smäller det och pappa kommer bli skitsur på mig för att bilen får bucklor!". Jag vet inte hur jag hann tänka allt det på två sekunder men det gick.
- Jag körde totalt fast. Som tur var hände det precis när jag kom hem och bilen står nu prydligt uppställd mellan vägen och uppfarten med framhjulen djupt i en snödriva och bakhjulen i vägen.
- En gammal prästgubbe kanade halvt ner i vår trädgård (genom staketet som numera är utjämnat med marken, några meter av det iallafall) och min granne fick hjälpa honom upp med traktor.
Börjar bli sjuk. Murphy's law strikes again, lagom till helgen.
Bara en sån där dag idag
Left me with free drinks and people that don´t understand a shit about who I am
Det sista jag behöver nu är en mamma som säger att det ska bli jätteskönt när jag flyttar hemifrån, en trasig mobil (39 kronor på kontot dessutom) och utgifter för tusentals kronor för hela vårterminen som ska betalas nu. Och en kall vinter och egoistiska människor jag måste stå ut med.
Jag har tre alternativ för att klara min ekonomikris:
1. Gifta mig ung och med äckligt rik kille.
2. Bli brat.
3. Sälja mig själv.
Men plus till en riktigt finplanerad helg, och dessa personer som gör livet värt.
Give me those times
I can live forever here
Livet kommer bytas ut mot ett nytt liv efter detta och sen kommer det gå om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen, helt utan slut. I evigheters evighet.
Panik, hejdo.
(Lotte gjorde min kväll, och förmiddag, sällskap igår. Vi promenerade en promenad i Hejnum efter att ha suttit på Fenix och hängt. Det var trevligt och jag är tacksam för varje kväll då jag slipper sitta hemma själv för det hatar jag nästan alltid)
How can I believe when this cloud hangs over me?
You're the part of me that I don't wanna see
Det är så jag säger det
Okej jag vill egentligen bara säga att den här tösen är så jävla bra, och jag älskar henne väldigt mycket.
(Kan nu inte låta bli att tillägga att anledningen till att hon är så jävla bra är för att hon alltid alltid alltid finns där, och att mina dagar hade varit gråa och färglösa utan henne och det vill jag inte tänka på så därför slutar jag nu, puss sötnöt)
Och att när hon vänder sig mot mig på en tråkig lektion och säger" jag tycka om diiiiiig" så har hon räddat min dag mer än hon anar.
Just give me something
Nej det här dagen har gått upp och ner och fram och bak. Precis som jag alltid verkar göra nu för tiden.
Dagarna bara upprepar sig, ge mig fler vanliga dagar som blir till fina minnen.
Varför måste allting som skall fixas ett halvår framåt fixas nu?
You used to think that someone would come along, and lay beside you in the space that they belong
Hej helt underbar.
(Death cab for cutie - Your new twin sized bed)
Fem av sju dagar kämpar vi oss mot helg. Inrutat levnadsmönster innehållande alldeles för många måsten, skan och borden lever vi efter någon annans bestämmelser så ofritt som det går. Väldigt för många dagar varje vecka.
Och så var det tisdag igen.
Idag missade jag inte solen helt iallafall.
Nu snart ska jag motvilligt bege mig hemifrån.
I will possess your heart
How I wish you could see the potential, the potential of you and me
See alone we stand together we fall apart
Alla vill va det dom inte är och ha det dom inte har
Klockan berättar att det inte finns tid
Ändå dödar vi timme efter timme
Jag ska ignorera varje klocka som pressat och stressat och gjort en äldre fast jag inte vill
Jag vågar inte vara ensam
Närvaron glömde jag visst någonstans
Inspireras av de andras lycka
Vill kopiera sig med dom, få sno åt sig lite varm känsla
Dela den
Sånt händer. Allt händer
Letar efter gränsen mellan att leva och vara
Klä dig i ett leende och kom och överraska mig när jag som minst anar det och som mest behöver det
Be here and make my life full
Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram
Tack Erik & Edit för fint (rätt så efterskottigt) födelsedagsfirande. Avslutades på Lillebror och Hamnplan med lite öl och skratt och där blev inga bilder tagna.
Och idag, grattis mamma på födelsdagen.
(jag är ganska tom på ord)
I woke up with this song in my head this morning
Ironiskt nog så gjorde jag faktiskt det.
Och när man har fastnat på en låt är det så jävla skönt när stunden när man till slut får höra den infinner sig.
Grattis pappa och Erik på födelsedagen också.
Första skoldagen på sista terminen. Enough said.
Don't want to be reminded
Min älsklig var söt som alltid innan jag åkte hemifrån
För att träffa dessa:
Det var mys.
Och så lite The Strokes på denna dag så är det mesta fint.
Jag gör misslyckade försök att undantrycka de oundvikliga tankarna på morgondagen. Jag vill inte tillbaka och vara fast där i nära ett halvår till. Sällan har tjugo vinterdagar försvunnit så snabbt, så snabbt så man inte hinner ikapp dom, knappt hinner inse att nu är det över och imorgon klockan sex ska jag påtvingat vakna, första dagen av fem månader.
Inser uppgivet att man är chanslös mot tiden och nu är jullovet, (som man aldrig riktigt accepterade skulle vara slut) slut.
Man bestämmer sig för att klara av det och helt plötsligt gör man det. Det känns bara så utom räckhåll.
In many ways, they'll miss the good old days
You say I'm lacking in depth
Say I will try my best
Vill inte. Vad vill jag?
Road to joy
Jag vet att jag tjatar om telefonsamtal men jag mår så mycket bättre efter ett fyra och en halvtimme långt telefonsamtal med Helen än vad jag mådde för just fyra och en halv timme sen. Fan va vi kan prata om just allt och ingenting och man tvingar sig att sluta prata för att tillfredsställa sina sömnbehov.
Imorgon (idag!) ska jag träffa några efterlängtade flickor och göra det bästa av mitt möjliga sista jullovs sista dag.
(Jag skulle bli glad om detta utspelade sig i Visby)
Jag kommer inte älska dig för resten av livet
Det är helt otroligt hur en människa kan förändras till oigenkännlighet. Jag tyckte om dig som du var förut. Nu saknar jag dig inte ens. Tur det för det kommer aldrig att bli vi igen och det vet vi båda.
Jag kommer inte höra av mig igen och jag kommer inte ta skuld
Så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp
Det är dags att byta ut dagdrömmar mot verklighet för man kommer aldrig undan på riktigt
Jag vill bort från allt som kallas vardag
Allting är tillbaka till noll än en gång
/Ignorans/
Tro och tvivel, jag vill känna pulsen från stan igen
Varför kan inte snö vara varmt? Även fast eftermiddagen var mysig med pulkaåkning och italiensk varm choklad och pepparkakor, så var den KALL.
Jag återfick precis värmen på utsidan nu.
Det blir Avatar på bio ikväll förresten.
Och jag längtar efter någonting mer. Något otroligt drastiskt, otryggt, oväntat. Tänker på allt jag aldrig vill förlora. Om man är rädd begränsar man sitt liv oerhört. Därför ska jag en dag bygga upp någonting som ska krossa allt.
Jag vet att du är med mig.
Just sleep
Vissa kan man bara ringa upp halv tolv på kvällen och prata med om allt möjligt i si så där två timmar. Fan va bra det är, här snackar vi vardagslyx! Sånt skingrar tankarna med skratt som sitter i länge.
Dygnsrytmen är helt fucked up och jag har en känsla av att den knappast blir bättre om jag sitter här. Därför går jag och lägger mig och har sömnproblem i sängen i några timmar istället.
That's incentive
En produktiv dag (om man räknar fika och frysa ihjäl i en snöig, kall stad som produktivt). Nej men jag lämnade huset iallafall, och höll på att dö fem gånger när jag körde bil. Det är ju livsfarligt att köra bil på vintern! Men det var det värt.
Visby kan vara rätt mysigt i vintertid. Innanför murarna åtminstone.
Du vet vi väntar på ingenting
Du vet ingenting väntar på oss
Det talas om en tvekan och jag dränker den i tid
Nu har jag människor att umgås med resten av veckan. Ska in till stan för spontana idéer nu (brukar sluta med fika), och så var denna dag inte bortkastad iallafall!
(en ganska energiskt jobbig röst som man måste vänja sig vid, men annars, toppen!)
Mitt hjärta slog av gammal vana, en fyrfilig motorväg på väg till ingenstans
Det finns inget riktigt ljus i dagarna längre, när de ser likadana ut och man bara väntar ut dem, så man kan vända tillbaka dygnet och bara få fortsätta framåt. Och ändå vill man stanna precis där man är, inte fortsätta framåt utan bakåt. Vart tog alla förhoppningar, interna planer och känslor vägen? Dom glömdes bort någonstans för länge sen, bleknade liksom.
Jag vill ha dagar som aldrig blir riktigt mörka. Ljusa nätter som bara innehåller skratt, fina vänner och prat. Det känns så himla avlägset just nu.
Känner mig samtidigt så likgiltig och opåverkad att jag skräms av mig själv lite. Jag behöver social stimulans snart, nu.
Sommaren och vintern är som svart och vitt. Jag är i behov av inspriration från någon helt annanstans.
Så...mot sommaren då.
Nej slut på självömkan och tjat om gammalt långt bort, nu ska jag göra vit chokladmousse.
Igår tog jag tillbaka Kristian Anttila till mitt musikliv, han var borta länge och jag förstod inte riktigt varför.
Farfar
Farfar jag saknar dig. Två år sen idag. Underbarare människa får man leta efter.
Just because it is not accepted doesn't mean it ain't allright
Detta jullov har hittills mest innehållit väntan, väntan efter dagar och kvällar där det finns planer. Och så har det varit för långt mellan planerna. Väntan har dominerat.
Och efter ett två och en halv timme långt samtal med Helen så känner jag en märklig sorts tomhet komma krypande, blandat med känslor av oro, uppgivenhet och panik angående ett samtalsämne som ständigt återkom. Varje dag, säkert varje timme tänker jag på vad som kommer hända om några månader, när jag inte har någon skola att gå till, när jag troligtvis räknas som arbetslös och när jag inte vet vart jag ska bo eller vad jag ska göra av mitt liv.
Ärligt talat så är jag skräckslagen. Jag har fortfarande ingen aning om vad som ska hända med mitt liv, precis som det har varit genom hela livet. Kan jag inte få en uppenbarelse av något slag snart? Jag orkar inte vänta längre. Antagligen genomgår jag någon sorts "det är bara ett halvår kvar nu!"-kris. Detta halvår gick så fort och allting blev påtagligare än någonsin. Mycket ska splittras, alla ska fördelas och börjas om på nytt och vissa ska bli onåbara. Jag är inte redo för det nu och kommer inte vara det i juni heller.
Just nu är jag är känslosam och lyssnar på opersonlig musik utan någon som helst mening för att jag är rädd för mina känslor, och mina minnen som förknippas med betydelsefull musik för mig.
Jag vill vara något jag inte är. En person som är säker på sig själv. Gah, this is driving me nuts.
A new year
Hittade lite bilder i min digitalkamera. Dessa sköna människor (plus minus) förekom i mitt nyårsfirande. (På middagen hos mig fanns dock annat fint folk).
Nyår blir aldrig som man tänkt sig så egentligen ska man ha låga förväntingar eftersom dom sällan motsvaras. Men visst, nyår får helt klart godkänt, vi hade skitkul stundtals! Plus i kanten också att man uppfattade tolvslaget även fast man var i onyktert tillstånd! Det har aldrig inträffat tidigare.
Många säger att nyår är en chans att lägga allt gammalt bakom sig och börja om, en fräsch ny start. Man intalar sig att alla ens misstag raderas över en natt... Jag kör på det cause I really need it!
Gott nytt år dudes.
