Come fire, come water, come karma, we're all in transition
Min fantastiska syster gifte sig i helgen med sin otroliga man. Jag fick vara brudtärna och gick smått nervös bakom dem genom altargången i Hejnum kyrka en grå men ändå så lysande eftermiddag i mars. Jag hade röda läppar och naglar och vi hade varsin röd blombukett. Gabriel döptes samtidigt och sa knappt ett ljud under hela cermonin.

Efter det var det dags för bröllopsmottagning i bygdegården med åttio personer under samma tak. Det var klassisk bröllopstårta, dans, god mat och fina människor. Och tal. Under alla tal som hölls kunde mina ögon aldrig låta bli att inte tåras. Och det var jag knappast ensam om. Den där kärleken som utstrålades när Linn och Dennis såg på varandra, utbytte bland de finaste orden. De kompletterar varandra perfekt och har vänt varandras världar åt rätt hål, de har gjort den andra hel. Allting var så himla känsloladdat och jag kunde knappt förstå att det faktiskt var min egna systers bröllop. Båda två har gjort otroliga resor, de är så beundransvärda.






Dagen efter hälsade vi på de lyckligt nygifta och även min storebror Sebastian och hans Katja som befann sig hos dem. Alla var utmattade men väldigt, väldigt nöjda.


Jag jobbar nästan varje dag vilket gör mig rätt stimulerad men samtidigt ganska slutkörd. Men snart är allt slut och jag har insett att jag kommer sakna alla underbara barn som tusan. Det är inte klokt hur mycket kärlek, värme och skratt man får varje dag.
Dessutom har jag kommit underfund med att jag nog har varit mer sjuk än frisk det senaste halvåret. Feber och förkylningar avlöser varandra och så fort jag blivit frisk kommer nästa sjukdomsperiod.
Jag stänger verkligen in mig i mitt eget liv.





And the faders move and the music dies as we pass over on the arc of time
Åsikter
Trackback