There is no right way or wrong way, you just have to live, so I do what I do and at least I exist, what could mean more than this?

 
Du: Varje minut utan dig känns som en timme.
Jag: Och varje timme med dig känns som en minut. Det borde vara tvärtom.

Och vad gör man när man bara längtar ihjäl sig och när varje stund faktiskt känns som att den varar en hel evighet? När hjärtat slår några extra slag i minuten bara jag pratar med honom, låter hud nudda hud, fångar honom med blicken, när han är en röst i telefonen, när han tar upp min tankeförmåga i princip dygnet runt. 

En stormig början som nog behövde vara just stormig. Nu är allting lugnt som ett våglöst hav. Låt det bara stanna så här.

Vi åkte till en liten hippiestad/surfparadis kallad Byron Bay över helgen. Regnmysigt.




















När Sverigesaknaden slår till är ni perfekta, mina svenska vänner som dyker upp i rutan i ett skype-samtal. Eller så bakar jag chokladbollar eller lagar svenska pannkakor. Ibland saknar jag Sverige men jag vet att en vecka i landet hade räckt för mig. Jag har så mycket mer hemma än här men det är inte tillräckligt. Ändå, rädslan att bli ensam här. Jag skulle verkligen kunna vara så ensamast i världen här.



 


Och en kväll för flera veckor sen åkte vi limosuine och blev fulla på gratis drinkar.






Min fina Portia börjar snart i skolan och här fyllde hon fem år, iklädd en hjärtklubba jag gav henne som hon bar runt på hela kvällen och till slut var den luddig eftersom den fastnade i allting hon kom emot. Och det är underbart när jag hör henne knacka på min dörr, endast för att säga: I love you, Moa! 






Det är fantastiskt att träffa svenskar här. Människor med liknande bakgrund, ungefär samma tankesätt. Människor som vet precis vad man går igenom. En kväll var vi fem svenska tjejer som drack vin i mysig lägenhet och innan vi bestämde oss för att gå ut. Halloweenparty var planen och vi hamnade på en fest med hundratals utklädda personer på en bakgård med lyktor, hög musik, gravstenar och en tom pool. Femton minuter senare kom polisen och vi begav oss in till klubbarna i Surfers istället. 



En helg åkte jag och campade två timmar från kusten. Det var hett och jag fyllde år på söndagen och Cheyne hade gjort lunch med efterrättstårta till oss innan vi åkte.








 
*Måste börja leva utan att leta fel*

Åsikter

Kommentera inlägget här:

Vem?:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras inte)

Din bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0