From silent dreams we never wake, and in this promise that we'll make starless eyes for heaven's sake, but I hear you anyway
Och jag känner lycka över att sitta i en sliten gammal Ford Falcon med en fin tysk och se landskap och städer passera och veta att för varje sekund närmar vi oss Melbourne. Första natten sover vi i bilen, dricker vin och röker för att kunna sova lättare.
Dagen efter anländer vi i Sydney, hos Kieran och Tom som tar väl hand om oss i några dagar. Visar oss Sydney, har grillkvällar, blir fulla, har stranddagar med höga vågor och underbar natur.
Jag gick på Future Music Festival i Sydney. Det var år sen jag gick på festival och förväntningarna var höga. Jag ville svettas, skrika, dansa. Känna att jag lever. Men nej, australienska festivaler är ingenting jämfört med svenska. I alla fall inte denna. Dock träffade jag sköna människor och förra veckan kom en av dom hit. Vi spenderade mestadels av hans dagar här i ett fint hotellrum med massa öl.
Det är en sådan obeskrivlig frihet att ha alla sina ägodelar i en fulltankad bil som vi kan köra precis vart i vill. Nästa stopp var Jervis Bay, en delfinbukt där vi inte såg en endaste delfin. Vi tar ett morgondopp och nästa dag, halv tolv på kvällen, anländer vi till ett sunkigt hostel i centrala Melbourne. Det var 35 grader i ett rum innehållande tolv personer. En fläkt, inga fönster, tjocka täcken. Värmeböljorna här gör att det är omöjligt att komma ihåg hur det är att frysa. Dagen efter hittar vi ett hus att bo i, med en italiensk och en fransk tjej.
Jag jobbar som massör och igår masserade jag i sju timmar utan tid att hämta andan, än mindre äta. Men jag trivs. Speciellt när jag går hem med en bunt av sedlar i min handväska.
Påsken kom och jag visste inte hur jag skulle fira den. Kanske lättast att låta bli. Tills jag träffade troligtvis den härligaste människan jag träffat genom hela mitt liv. Människor brukar alltid berätta om känslan man får när man träffar någon och ”bara klickar” och jag har aldrig haft en aning om vad dom har pratat om. Tills nu.
Det enda vi gjorde var att se på film, inta alkohol, röka fyra ciggpaket, skratta och prata. Egentligen gjorde vi ingenting men vi behövde inte göra någonting alls.
Om vi ska prata om människoperfektion är han det närmaste jag någonsin har skådat.
”I miss being naked and do nothing”
Nej man är ju inte alls avundsjuk på dina äventyr! Inte alls! Fan, när jag åker till Australien så måste du och jag ta upp våra tokigheter igen! Sakna stort!! <3
